Min sämsta löneförhandling
september 11th, 2007
Tänkte passa på att berätta lite här om en väldigt lärorik händelse i mitt
liv, en händelse som jag kallar för min sämsta löneförhandling.
Jag har jobbat i hela mitt liv, något som jag är helt övertygad om både
varit nyttigt, lärorikt samt givit mig en respekt för pengar och att tjäna
dessa själv. När jag var liten så började jag att dela ut reklam
tillsammans med en kompis. Sen så sommarjobbade jag på olika kontor nästan
varje sommar när jag vart lite äldre. Under ett av åren på gymnasiet så
jobbade jag även extra på posten.
Men vid dessa tillfällen så löneförhandlade jag aldrig, då var det bara en
lön som gällde, man accepterade den eller tackade nej till jobbet. Min
första löneförhandling skedde i stället när jag var 21 år gammal och
skulle börja jobba efter att ha pluggat två år efter gymnasiet (resterande
två år som jag läste skedde på distans samtidigt som jag jobbade).
Jag var rätt osäker när jag skulle gå på intervjun, men samtidigt var jag
glad och väldigt hoppföll då jag förstod att jag hade extremt goda chanser
att få jobbet, de hade mer eller mindre sagt det i förväg. När de sedan
hade sagt rakt ut att de ville ha mig och jag talade om att jag också
ville ha jobbet så gick vi över till ett rent lönesamtal.
Jag kom som sagt var direkt från studentlivet. Jag under de senaste två
åren levt på studielån och innan dess hade jag som sagt var bara haft
sommarjobb och tillfälliga extrajobb. Jag var av förståliga själv van att
leva för små medel. Jag var van att klara mig på några tusenlappar i
månaden.
Personalchefen som jag förhandlar med säger en summa, jag mins inte
riktigt vad, men var typ runt 17 000 – 18 000 kr i månaden. Wow! Tänkte
jag, för mig som var van att leva på små medel var detta en förmögenhet.
Särskilt som jag inte var klar med min utbildning, jag hade inte den
utbildningen som krävdes för jobbet än. För mig lät det hur bra som helst.
Att få en så stor summa utan rätt utbildning och fast jag var så ung.
Glad i hågen så sa jag naturligtvis genast ja med ett leende.
Personalchefen funderade ett par sekunder och skällde sedan ut mig! Han
lät mig veta hur totalt urusel jag hade varit på att löneförhandla,
troligtvis den sämsta någonsin! Hur fan kunde jag vara så djävla dum att
jag acceptera det första erbjudandet han gav mig?
Sedan gick han genom för mig hur jag borde ha gjort. Han förklarade att
när han sa den första summan så måste jag svara med en höge summa. Då
kontrar han med en summa som är högre än den första han gav med lägre än
den jag sagt. Då svarar jag med ett nytt bud och tillsist möts vi på
mitten med ett belopp som blir ungefär ”sÃ¥här” säger han samtidigt som han
skriver upp en ny summa i mitt anställningsavtal som var på ungefär 500 kr
högre än det första jag hade accepterat!
Denna lärorika utskällning/lektion som jag fick av Gustav som
personalchefen hette lärde mig massor. Sedan den dagen har jag varit
betydligt självsäkrare vid löneförhandlingar, lagt ner mycket mer tid på
att förbereda mig (i dag har jag normalt minst en A4 sida med argument,
förklaringar och motiveringar med mig till förhandlingen), jag tar reda på
vad andra tjänar och framförallt så accepterar jag aldrig det första budet
när det gäller liknande förhandlingar som jag beskrev ovan.
Kan även påpeka att vid nästa löneförhandling jag hade med Gustav, ett år senare, så höjde jag min lön med ett par tusen. Dock så jobbar jag numer inte kvar på det företaget.
Relaterade poster:Postat i följande kategori/kategorier: Ekonomi, Hur jag blev rik
7 Comments Add your own
1. Rasmus | september 11th, 2007 at 22:45
Lärorikt inlägg
2. Mats | september 11th, 2007 at 23:22
Det är förbluffande varje gång man lärs sig att hästhandlar-budgivning fungerar i stort sett överallt.
3. Ulf | september 12th, 2007 at 05:44
Visst är det märkligt med allt snack om företagandet där alla uppmanas at göra verklighet av sina drömmar och fixa en F-skattsedel? Inget fel i sig. Men om vanligt folk nu ska starta eget kan det ju vara en fördel om detta görs på en marknad som är rättvis och fungerande. Nu ska ni få höra något häpnadsväckande.
Det finns en stiftelse där Olof Johansson (C) är styrelseordförande som årligen delar ut miljarder av våra surt förvärvade skattepengar till enskilda företag. Detta resulterar naturligtvis i att andra företag, många gånger enskilda småföretagare som har samma kundgrupp omöjligt kan hävda sig, utan slås ut. Jag tar här ett sorgligt exempel på hur KK-stiftelsen snedvrider konkurrensen genom att premiera vissa företag på den marknad som ska föreställsa vara fri och rättvis.
Den 10 september beslutade KK-stiftelsen att pumpa in ytterligare TIO miljoner kronor till ett specifikt företag som heter Meny och som tidigare FÅTT sextio miljoner med resultatet att det slagit tu enskilda näringsidkare. Eftersom dessa måste ta dyra lån för att utveckla liknande tjänster. Se länk: http://www.kks.se/templates/ArticlePage.aspx?id=11210
KK-stiftelsen konkurrerar alltsÃ¥ ut privata entreprenörer genom att dela ut pengar utan vare sig ränta eller Ã¥terbetalningsskyldighet. KK- stiftelsens huvuduppdrag är enligt deras egen hemsida: ”KK-stiftelsens uppdrag är att stärka Sveriges konkurrenskraft. Det gör vi genom insatser som pÃ¥ sikt förbättrar näringslivets och akademins förmÃ¥ga att tillsammans utveckla kunskap och kompetens. VÃ¥rt mÃ¥l är att Sverige även framöver ska vara ett globalt konkurrenskraftigt land.”
Då är det i mina ögon mycket märkligt att ett utbildningsföretag med namnet Meny som skall verka på en fri och så kallad öppen marknad. FÅR ett kapital på 60 000 000 kronor och nu ytterligare 10 000 000 kr (?). Hur rimmar det med huvuduppdraget? Hur ska andra konkurrerande utbildningsföretag kunna hävda sig mot en konkurrent som FÅR 60 miljoner? Jag vet att detta har slagit ut flera konkurrenter som omöjligt kan sätta samma låga priser då dessa måste ta dyra lån för att utveckla samma interaktiva utbildningstjänster.
Entreprenörerskap vurmar den nya regeringen för men när det kommer till så viktiga saker som en sund konkurrens på lika villkor fungerar markanden uruselt tack vare statligt utbetalda pengar. För mer information se:
http://www.kks.se/
Här kan man finna konkurrenter till Meny som inte är så många eftersom dom flesta har svårt att överleva vid denna av KK-stiftelsen snedvridna marknad: http://www.livsmedelssverige.org/link/links.cfm?41
Nu MÅSTE politikerna agera om dom menar allvar med att Sverige ska vara ett företagsvänligt land. Och det enda sättet att laga den stora skada och den snedvrida konkurrens som KK-stiftelsen pengar orsakat och fortsatt orsakar är att dom som fått pengar blir återbetalningsskyldiga med vanlig bankränta. Precis under samma premisser som alla andra entreprenörer måste jobba under.
4. Classresenären | september 12th, 2007 at 06:14
DU hade tur som träffade pÃ¥ en sÃ¥ pass hygglig personalchef. Det är mÃ¥nga som inte är sÃ¥ pass ärliga som Gustav. Jag rÃ¥kade ut för liknande händelse dÃ¥ jag till mitt första jobb accepterade det första budet (som idag känns skamligt lÃ¥gt). Precis som du kom jag som en ”fattig” och hoppfull student till intervjun och förhandlingarna. Idag är det inga problem att inse att jag var ”dum” (läs oerfaren) att acceptera det första budet och började jobba pÃ¥ en lÃ¥g lön. Därefter var det svÃ¥rt att fÃ¥ upp lönen dÃ¥ det var facket pÃ¥ den tiden som helt skötte löneförhandlingarna och resultatet kom som ett meddelande i ett kuvert. Genom att byta jobb, bli bättre pÃ¥ att förhandla, skaffa sig erfarenhet och en bra utbildning har jag lyckats höja lönen en faktor 3 pÃ¥ ganska precis 10 Ã¥r. Ni som precis klivit pÃ¥ arbetsmarknaden, glöm inte bort vilka fantastiska möjligheter ni har till utveckling!
Man lär sig så länge man lever och ju fler misstag man gör, desto mer lär man sig.
// Classresenären
5. Jakob | september 12th, 2007 at 09:13
Classresenären:
Du har helt rätt. Dock är inte ett misstag ett misstag om man lär sig något av det och aldrig upprepar det igen. I sådana fall är det en erfarenhet!
6. Jakob | september 12th, 2007 at 09:17
Ulf:
Jag anser verkligen inte att företag bör få bidrag på det här viset. Bättre att ha ett företagsklimat i landet som är betydligt mer gynsamt för ALLA företag.
7. Blogg tips i helgen&hellip | september 15th, 2007 at 14:21
[...] Jag tycker att Jakob skriver på ett mycket personligt och utlämnande sätt. Han är ofta kritisk mot sig själv och lär av sina misstag (vilket jag tror är nyckeln till framgång för många). Våga göra misstagen, inse att man har gjort ett misstag och göra det bättre nästa gång. Han skrev nyligen om sin första löneförhandling med sin chef och att han vart nöjd med att bara få jobbet och tog lönen. Jag gjorde precis samma sak på min första intervju och efter 3 månader sa chefen till mig att löneförhandla bättre nästa gång och gav mig 2000kr mer. Här kan du läsa om Jakobs första löneförhandling. [...]
Skriv kommentar
Viss HTML tillåten:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>
Trackback this post | Subscribe to the comments via RSS Feed