Hur jag blev rik – ekonomi, entreprenörskap, sparande och investerande

En debatt om de hemska företagarna och entreprenörerna

december 26th, 2007

I dag har jag förutom att ha varit ute på en långpromenad samt besökt mormor och morfar tillsammans men en hel del släkt även debatterat lite på webben, något som jag brukar göra ibland bara för skojs skull. Då det hela slutade med att jag skrev ett ganska stort antal 4A-sidor i denna debatt så tänkte jag när jag ändå skrivit så mycket så kan jag ju lika gärna pracka på er en del av detta med.

Detta kommer att bli ett oerhört långt inlägg, men om någon mot förmodan orkar läsa det så får ni gärna kommentera.

Nedan följer våran diskussion. Jag har dock redigerat och kortat ner det hela lite för att det bättre ska passa bloggen och för att göra detta inlägg något mindre. Debatten sker alltså mellan mig och en kille med användarnamnet Asdor.

Asdor:
Företagsägare försöker bara profitera på arbetarna så mycket som möjligt och hitta de lättaste vägarna att göra det. Visst det är väll att ”göra någonting” även om det inte är särskilt konstruktivt.

Jakob:
Företagsägare försöker bara profitera på arbetarna så mycket som möjligt och hitta de lättaste vägarna att göra det. Visst det är väll att ”göra någonting” även om det inte är särskilt konstruktivt.

Den som startar ett företag tar enorma risker, av alla företag som startas så överlever de flesta inte ens de första tio åren. Den som startar ett företag jobbar i regel oerhört mycket mer och hårdare än oss vanliga arbetare som har våra 40 timmarsveckor. Jag anser det inte mer än rätt att dessa människor också ska få ta en stor del av vinsten utifall att de lyckas.

SEB släppte tex tidigare i år en stor undersökning de gjort bland Sveriges småföretagare, den visade att 72% av dessa jobbar mer än 40 timmar i veckan och att 23% av dessa jobbar över 60 timmar i veckan.

Detta återspeglas också i den forskning som gjorts av bla Dr Thomas J Stanley gjort på rika personer i USA. Den forskningen visar att en stor majoritet av alla rika personer blivit rika på egen hand dvs utan massa arv och pappas kreditkort och liknande. Den undersökningen visar också att dessa rika människor i snitt jobbar nästan 60 timmar i veckan.

Sedan så gillar jag verkligen inte din syn på vi arbetare bara skulle vara något för arbetsgivarna att utnyttja, jag ser det som helt tvärt om eller snarare som en ”win-win situation”. Vi är många företags största tillgång, vår kompetens, utbildning, yrkeserfarenhet etc etc. Företagsägarna är rädda för att förlora de flesta av oss för de vet att de kommer att få det svårt att ersätta oss. På mer eller mindre alla arbetsplatser jag varit på så har ledningarna varit oerhört måna om att de anställda ska trivas för de vet att i annat fall så lämnar de snarast för någon konkurrent eller ännu värre, startar en egen konkurrerande verksamhet.

Jag är också solklart av den uppfattningen att i många av de fallen där en anställd inte värderas på detta sätt så beror det på den anställde och inte på arbetsgivaren. Men givetvis så erkänner jag naturligtvis också att det finns ”dåliga” arbetsgivare men jag ser dessa som ett undantag, inte som en regel.

Asdor:
Den som startar ett företag tar enorma risker, av alla företag som startas så överlever de flesta inte ens de första tio åren. Den som startar ett företag jobbar i regel oerhört mycket mer och hårdare än oss vanliga arbetare som har våra 40 timmarsveckor.

Ja varför skulle dom inte jobba mer? Jag skulle också jobba mer om jag visste att allting även andras slit gick ner i mina egna fickor. Lätt som en plätt att jobba då.

Jakob:
Jag skulle också jobba mer om jag visste att allting även andras slit gick ner i mina egna fickor.

Det är långt från allt det företaget drar in som går till dig som ägare, tvärt om så är det oftast endast en väldigt liten del. Som företagare så betalar du stora mängder skatt, du betalar pengar till dina anställda, du betalar för olika försäkringar, du betalar pengar till olika leverantörer etc etc. Du tar stora risker, tvingas ofta satsa väldiga mängder eget kapital och då företaget går dåligt, med förlust så måste du fortfarande betala de anställdas löner.

Sedan är det ju som så att du som startat ett företag ofta har skapat massor, varit oerhört kreativ och på så vis kan du ge andra ett jobb och en lön.

Asdor:
Det är långt från allt det företaget drar in som går till dig som ägare, tvärt om så är det oftast endast en väldigt liten del. Som företagare så betalar du stora mängder skatt

Ja och? Skatten är pengar som arbetarna jobbat ihop.

Du tar stora risker, tvingas ofta satsa väldiga mängder eget kapital och då företaget går dåligt, med förlust så måste du fortfarande betala de anställdas löner.

Då kan man gå i konkurs och ta ett likadant jobb som alla andra. Inte svårare än så.

Sedan är det ju som så att du som startat ett företag ofta har skapat massor, varit oerhört kreativ och på så vis kan du ge andra ett jobb och en lön.

Den kreativitet som ni talar om nuförtiden är enbart de som kan utnyttja arbetarna och staten på det bästa sättet. Kolla bara på hon som fick Svenskt Näringslivs ”årets entreprenör 2006″. Lägger verksamheten i ett ”utvecklingsområde” som gör att hon får extra pengar. Anställer bara folk från arbetsförmedlingen som gör att den största delen av deras löner är ”nyanställningsbidrag”. Sen anställer hon dom bara på prov så när det bidraget tar slut får dom sparken. Lönerna på hennes företag ligger 3000 under vad andra i liknande företag får. Hon vägrar höja lönerna och motiverar att man inte kan höja dom så mycket det är omöjligt, samtidigt plockade företaget ut en vinst på 46 miljoner(hälften av omsättningen vinst), själv tog hon 19 miljoner av dom. Eftersom att de som jobbar där är anställda i väldigt kort tid så hinner dom inte organisera sig fackligt. Detta är den sanna bilden av dagens ”kreativa företagare”. Fyfan.

Jakob
Ja och? Skatten är pengar som arbetarna jobbat ihop.

Och utan den som skapade företaget så hade arbetarna inte haft nått jobb och ingen skatt hade dragits in alls.

Då kan man gå i konkurs och ta ett likadant jobb som alla andra. Inte svårare än så.

Utan företagare så finns det inga jobb. Det är modiga och kreativa entreprenörer som skapar arbetstillfällena. Sveriges framtid ligger utan tvekan i små och medelstora företag. Tiden för enorma jättar samt statliga kolosser är med största sannolikhet mer eller mindre över.

Den kreativitet som ni talar om nuförtiden är enbart de som kan utnyttja arbetarna och staten på det bästa sättet.

Jag känner massor av företagare och massor av arbetare och nej jag vet ingen av dem som har som mål att skapat ett företag som utnyttjar arbetarna och staten på bästa sättet. Tvärt om så mer eller mindre alla startar sina företag för att de har drömmar och mål, saker de vill uppnå i sina liv, fantastiska planer och idéer de vill förverkliga.

Kolla bara på hon som fick Svenskt Näringslivs ”årets entreprenör 2006″.

Japp och jag ser inte att den personen gör nått fel. Tvärt om den använder ju sig bara av de möjligheter som finns. Däremot så tror jag inte att det är någon bra långsiktig lösning för företaget då ingen kommer att vilja arbeta för dem snart. Hade någon behandlat mig så hade jag sagt upp mig direkt och gått till någon av företagets konkurrenter eller kanske ännu bättre startat ett eget företag själv inom samma bransch och konkurrerat ut detta företag.

Asdor:
Och utan den som skapade företaget så hade arbetarna inte haft nått jobb och ingen skatt hade dragits in alls.

Tanken är att lönearbetet ska avskaffas, det kommer fortfarande att finnas arbete utan arbetsköpare. Det säger sig självt.

Utan företagare så finns det inga jobb.

Det är inte arbetsköpare som har uppfunnit arbete, vad du än tror.

Tvärt om så mer eller mindre alla startar sina företag för att de har drömmar och mål, saker de vill uppnå i sina liv, fantastiska planer och idéer de vill förverkliga.

På egoistisk grund. Arbetarna skiter man i och där ligger problemet.
Hur skulle det gå om alla i Sverige skapade sitt eget företag? Funkar det? Nej det gör det inte alltså är det ett misslyckat system då det innebär att löneslaveriet fortfarande existerar. Vad händer med oss vanliga arbetares drömmar? Ska vi slava för att dessa arbetsköpare ska få bli rika och övergöda? Nej det tänker jag inte göra.

Däremot så tror jag inte att det är någon bra lösning för företaget då ingen kommer att vilja arbeta för dem snart.

Om arbetsförmedlingen ger dig jobbet måste du ta det för annars får du ingen ersättning.

Hade någon behandlat mig så hade jag sagt upp mig direkt och gått till någon av företagets konkurrenter eller kanske ännu bättre startat ett eget företag själv inom samma bransch och konkurrerat ut detta företag.

Och bli lika hemsk själv? Nej tack. Hellre ändrar jag på systemet så att man inte kan utnyttja arbetare på det här sättet.

Jakob:
Tanken är att lönearbetet ska avskaffas, det kommer fortfarande att finnas arbete utan arbetsköpare. Det säger sig självt.

Det är ju bara att titta på hur kreativa folket i tex Sovjet var på att skapa nya affärsidéer och arbetstillfällen, hur utvecklingen drevs framåt av kreativa entreprenörer när den som skapade något inte fick ta del av vinsten….

Det är inte arbetsköpare som har uppfunnit arbete, vad du än tror.

Det har jag heller inte påstått men däremot är de dessa som skapar de flesta nya arbetstillfällen. Jag kan bara genom en ide jag kläcker sittandes här hemma vid mitt skrivbord komma att ge hundratals människor jobb.

På egoistisk grund.
Så om min stora dröm här i livet är att starta ett hunddagis så är jag egoistisk?

Min kompis mamma som stickar egna kläder och för ett antal år sedan öppnade en egen butik där hon säljer dessa kläder gjorde alltså detta för att hon är egoistisk?

Min pappa som under nästan hela sitt vuxna liv jobbar som outbildad inom vården (= längst ner på löneskalan) bestämde sig för några år sedan att börja jobba med vad han älskar, sin hobby, så han sa upp sig från sjukhuset och öppnade sin egen skivbörs där han köper och säljer begagnade LP-skivor på heltid. Det var väl väldigt egoistiskt av han?

Eller en av mina nuvarande kollegor som under sina universitetsstudier för att slippa ta så mycket studielån och för att kunna få lite bättre ekonomi startade ett städföretag med sin kusin som de drev medan de pluggade och därefter sålde. Min kollega måste verkligen vara egoistisk.

Niklas Zennström som kom på den briljanta iden att programmera programmet Kazza som han sedan kunde sälja för en massa pengar. Pengar som gjorde det möjligt för han att sedan skapa Skype, som han sålde för flera miljarder. Jag menar han har ju både gjort massor av andra människor rika, gjort så att massor fått jobb och dessutom gjort att så att alla människor nu kan ringa mycket billigare än tidigare, han måste verkligen vara den egoistiska av dem alla.

Eller nej vad dum jag är. Nu glömmer jag ju riktigt egoistiska personer som Bill Gates vars företag Microsoft ger över 70 000 människor jobb och skänker flera miljarder till välgörenhet varje år för att inte tala om Warren Buffett vars Berkshire Hathaway har 217 000 anställda (direkt och indirekt) och han var världens rikaste man tills han så sent som förra året skänkte bort 85% av sin förmögenhet till välgörenhet. Vilken egoist!

Arbetarna skiter man i och där ligger problemet.
Jag skulle säga att det är just tvärt om här i Sverige även om det naturligtvis finns undantag. Jag har hunnit med att arbeta för ett antal olika företag i mitt liv och alla arbetsgivare har behandlat mig mer eller mindre bra. Ofta är företagens värdefullaste tillgångar just de anställda. Deras yrkesskicklighet, deras utbildning, deras erfarenhet, deras spettskompetens etc etc. Den dagen jag inte trivs på mitt jobb så kommer jag också genast att leta efter ett nytt.

Faktum är att jag är helt säker på att i väldigt många fall så är det ditt eget fel om inte arbetsgivaren ser dig som en oerhört värdefull tillgång, någon som arbetsgivaren är rädd att förlora och gör vad den kan för att du ska trivas så bra på jobbet att du aldrig vill lämna det.

Hur skulle det gå om alla i Sverige skapade sitt eget företag? Funkar det?

Absolut kan alla i Sverige skapa sitt eget företag. Alla kommer kanske inte kunna leva på dem men de kommer att kunna dra in lite extraintäkter då och då vid sidan av sitt vanliga jobb.

Vad händer med oss vanliga arbetares drömmar?

Jag är en vanlig arbetare och jag skulle aldrig låta en arbetsgivare stå ivägen för mina drömmar. Att ha ett jobb är inget hinder för att kunna uppfylla sina drömmar, tvärt om så KAN det vara vägen till ens drömmar, antingen genom att det ger en ekonomin att uppfylla sina drömmar eller genom att man helt enkelt älskar sitt jobb.

Själv har jag som mål att alltid jobba med vad jag älskar eller tycker är riktigt roligt. Det har funkar bra för mig hittills även om jag fått ha en del mindre roliga jobb på vägen så har jag alltid sätt till att göra en bra insats där, försöka överträffa arbetsgivarens förväntningar vilket i sin tur också alltid medfört att jag lätt kunnat få nya jobb och i dag har jag ett jobb jag verkligen gillar och trivs riktigt bra med. Den dagen jag slutar gilla det eller trivs sämre så kommer jag också att lämna det. Jag vet att min arbetsgivare verkligen inte vill bli av med mig och kommer få det väldigt svårt att ersätta mig med någon som kommer att prestera samma resultat så arbetsgivaren gör verkligen allt för att jag ska trivas och stanna.

Ska vi slava för att dessa arbetsköpare ska få bli rika och övergöda? Nej det tänker jag inte göra.

Slava? Jag ser till att genom arbete göra rätt för mig själv och kunna försörja mig själv. Oavsett om det handlar om att jobba för någon annan eller för mig själv. Jag har inget emot att min arbetsgivare blir rik, tvärt om jag ser det som något positivt då det betyder att jag och de andra på företaget gör något rätt, det betyder att många nya möjligheter kommer att öppnas för mig och skulle jag själv vilja det så kan jag också bli väldigt rik på den lön jag får.

Däremot om en arbetsgivare behandlar mig illa, inte ger mig vad jag förtjänar, inte gör så att jag trivs på arbetsplatsen då lämnar jag det jobbet snarast, oavsett hur bra eller dåligt det går för arbetsgivaren. Jag bryr mig inte om arbetsgivarens vinst, jag bryr mig om ifall att arbetsgivaren kan ge mig ett jobb jag gillar och har en arbetsplats jag trivs bra på.

Om arbetsförmedlingen ger dig jobbet måste du ta det för annars får du ingen ersättning.

Absolut och det tycker jag också att man ska göra. Det finns nämligen inget bättre sätt att nå drömjobbet än att själv ha ett jobb. Har du ett jobb så blir det också lättare att få nya jobb. Självklart ser du till att göra ett helt fantastiskt jobb där du är nu samtidigt som du fortsätter att söka nya jobb.

2005 fick 86% av de arbetslösa i Sverige jobb inom 3 månader. Detta betyder också att om du är motiverad, inte rädd för att jobba riktigt hårt och visa vad du går för heller inte bör ha några problem att få nya jobb och detta jobb du har nu kommer göra det ännu lättare för dig att få dessa nya jobb.

Och bli lika hemsk själv? Nej tack. Hellre ändrar jag på systemet så att man inte kan utnyttja arbetare på det här sättet.

Hemsk själv? Det låter som att du tror att någon skulle vilja starta företag pga att bli hemsk, elak och för att försöka suga ut andra? Varför ha som mål att bli så om du startar företag? Varför inte ha som mål att jag vill starta företag och mitt företag ska vara världens roligaste arbetsplats. Folk ska vara redo att offra en arm för att de så gärna vill jobba hos mig, dom ska vakna upp varje morgon och bara längta efter att få gå till jobbet.

Jag vet i alla fall att om jag en dag har eget företag som är så stort att jag börjar anställa så kommer mitt mål vara att mitt företag ska vara Sveriges roligaste och bästa arbetsplats. Detta är enkelt för jag vet att om jag anställer så kommer jag vilja ha de allra bästa och konkurrensen om dessa kommer att vara stenhård. Dessutom så måste jag ju själv trivas på mitt företag och det gör jag bara om jag har det riktigt roligt.

Asdor:
Det är ju bara att titta på hur kreativa folket i tex Sovjet var på att skapa nya affärsideer och arbetstillfällen, hur utvecklingen drevs framåt av kreativa entreprenörer när den som skapade något inte fick ta del av vinsten….

Ja att gå från ett land i klass med Brasilien till en industrialiserad supermakt på 30 år är ganska enastående.

Det har jag heller inte påstått men däremot är de dessa som skapar de flesta nya arbetstillfällen. Jag kan bara genom en ide jag kläcker sittandes här hemma vid mitt skrivbord komma att ge hundratals människor jobb.

Men de får jobb oavsett. Folk kommer alltid att jobba om inte du hade kläckt din ”idé” så hade de ändå jobbat någonstans. Det är kapitalismen som skapat arbetslöshet då den behövs för att pressa ner lönerna. Sen de allra flesta jobb finns i ”självklara” branscher som mat, skog, gruv, el – industri. Det är ingen idé som behöver kläckas, det finns ändå.

Förra året skänkte bort 85% av sin förmögenhet till välgörenhet. Vilken egoist!

Ja vad får de som tillverkar stålet, vägarna, maten och allt annat som behövs för att han överhuvudtaget ska kunna skapa sin produkt och förmögenhet. Vem har skapat värdet, pengarna som han har? Allt kapital är dött arbete! Pengar skapas inte ur tomma luften någon har jobbat fram dem. Och en man kan omöjligt producera 100-tals miljarder på egen hand. Och att det enbart var han som ”kläckte” sin idé är en lögn eftersom att det var många som kom på saker innan honom och gav han sina egna ”idéer”. Hela det kapitalistiska systemet är väldigt snedvridet.

Någon som arbetsgivaren är rädd att förlora och gör vad den kan för att du ska trivas så bra på jobbet att du aldrig vill lämna det.

Du kan ju inte tro att din egen situation på arbetsmarknaden gäller majoriteten? Det är bara dumt då det inte är så. De allra flesta över 50% jobbar på fabriker i Sverige och alla dom är utbytbara. Jag vet att jag är utbytbar och alla andra på min arbetsplats också. De kan ta in någon av de 4 % arbetslösa. Detta gäller också för majoriteten av Sverige befolkning. Min arbetsköpare vet inte vem jag är, han har aldrig träffat mig.

Att ha ett jobb är inget hinder för att kunna uppfylla sina drömmar, tvärt om så KAN det vara vägen till ens drömmar, antingen genom att det ger en ekonomin att uppfylla sina drömmar eller genom att man helt enkelt älskar sitt jobb.

Förlåt men du låter så otroligt löjlig. Jag arbetar för att få mat och kanske supa då och då, mitt jobb kommer inte infria några drömmar. Det enda jag gör är att slava för ägarna på företaget inget mer. Sluta ta dig som exempel hela tiden då du knappast är representativ på något sätt, och det är totalt ointressant.

Jag har inget emot att min arbetsgivare blir rik, det betyder att många nya möjligheter kommer att öppnas för mig och skulle jag själv vilja det så kan jag också bli väldigt rik på den lön jag får.

När min arbetsköpare och ägarna till företaget blir rika så vet jag att det är mina pengar de kommer köpa sitt lyxliv för. Då stängs möjligheter och drömmar för mig.

Absolut och det tycker jag också att man ska göra. Det finns nämligen inget bättre sätt att nå drömjobbet än att själv ha ett jobb. Har du ett jobb så blir det också lättare att få nya jobb.

Du sa ju nyss att ingen skulle söka sig till en så oseriös arbetsgivare som Gunilla von Platen men nu ändrar du dig. Du insåg att man MÅSTE ta jobbet?

Jag vet i alla fall att om jag en dag har eget företag som är så stort att jag börjar anställa så kommer mitt mål vara att mitt företag ska vara Sveriges roligaste och bästa arbetsplats.

Men så jävla kul för dig då. Kom gärna till min arbetsplats och försök göra mitt jobb roligt. Snälla.

Jakob:
Ja att gå från ett land i klass med Brasilien till en industrialiserad supermakt på 30 år är ganska enastående.

Militär supermakt ja, men knappast när det gäller folkets utveckling, arbete etc etc. Jag vet inte hur många gånger jag berättat den här historien här på detta forum men uppenbarligen behövs det göras ännu en gång:

I det gamla Sovjet ägde staten allt och bestämde allt och hur det funkade för deras bönder. De vart tilldelade en bit mark och fick order om att odla på den. Det spelade ingen roll hur hårt de jobbade eller hur bra det gick för åkrarna, de fick inte ta del av vinsten ändå.

Varje år så körde ryssarna ut stora tåg lassade med gödsel. När tåget var så nära en åker det gick så lassade de av allt gödsel där.

Tanken var då att bonden skulle komma och hämta detta, använda det för att gödsla sina åkrar. Detta skulle i sin tur leda till större och bättre åkrar.

Men vad hände i stället?

Jo då dessa lass kom så tänkte bönderna:
Varför ska jag hämta dessa? Det innebär massor av mer jobb och slit för mig att hämta dessa högar och att sprida ut dem över åkrarna. Men jag skulle inte tjäna något på det?

Och om jag ändå skulle göra det så skulle jag straffas ännu mer, då skulle jag inte bara få det slitsamma jobbet nu med att hämta gödslet och sprida det över åkrarna. Dessutom så skulle jag ju få en mycket större och bättre skörd nästa år vilket skulle göra så att jag får slita ännu mer då när jag ska ta hand om skörden.

Resultatet vart naturligtvis att de flesta bönder struntade i att hämta gödslet utan bara lät det ligga kvar. Varje år kom tåget med ett nytt lass och på vissa ställen byggdes stora berg av gödsel…

I ett land där bönderna själva kunde äga marken de odlade på skulle detta aldrig inträffa för då skulle det löna sig för bönderna att jobba hårdare. Det skulle löna sig för bönderna att skördarna blev större även om det krävde mer jobb för dem.

Och detta var bara ett exempel, det finns liknande händelser inom nästan varje område där kreativa människor som inte är rädda för att arbeta hårt inte får möjlighet att förverkliga sina drömmar.

Men de får jobb oavsett. Folk kommer alltid att jobba om inte du hade kläckt din ”idé” så hade de ändå jobbat någonstans. Det är kapitalismen som skapat arbetslöshet

Hade det inte varit för dessa fantastiska entreprenörer så hade du fortfarande jobbat stenhårt och slitit ut dig i fabriken. I dags finns massor av andra alternativ. Det är just människan inte staten som för utvecklingen framåt och skapar helt nya yrkesområden.

Sen de allra flesta jobb finns i ”självklara” branscher som mat, skog, gruv, el – industri. Det är ingen idé som behöver kläckas, det finns ändå.

Vist finns det jobb där men det är fortfarande den fria marknaden, entreprenörer och konkurrens som drivit utvecklingen framåt inom dessa områden. För hundra år sedan var skogsbruket ett mycket slitsamt yrke där många fick olika skador på kroppen pga det hårda arbetet. I dag så kan det fortfarande vara ett tufft jobb ibland, men konkurrensen har tvingat skogsbolaget att ta fram smartare och effektivare sätt att arbeta på, massor av teknisk utrustning och maskiner som gör arbetet både snabbare, säkrare och de som jobbar där sliter inte alls ut sin kropp på samma sätt.

När det gäller branschen mat, titta bara på hur det såg ut i de länder där staten styrde allt, kolla hur det såg ut i gamla Sovjet eller till och med i många östeuropeiska länder. Vilket utbud fanns i deras matbutiker? Vad fanns det för restauranger där de bor?

Där jag bor finns det i dag bara nära mig både Indiska, Grekiska, Thailändska, Turkiska, Kinesiska och många andra slags restauranger, jag har fått ett enormt utbud pga att kreativa människor, ofta invandrare från dessa länder har haft möjlighet att starta företag.

Så länge han inte lever av andras arbete nej.

Men det är ju just det som företagande handlar om. Tack vare ditt hårda arbete, ditt risktagande, ditt satsande av dina egna pengar så kan du förhoppningsvis sedan leva på ditt företag. Ett företag som mycket väl kan ha både en och flera anställda. Du lever på bla dina anställdas arbete och dina anställda lever på din kreativitet, risktagande och ditt stenhårda arbete.

Ja vad får de som tillverkar stålet, vägarna, maten och allt annat som behövs för att han överhuvudtaget ska kunna skapa sin produkt och förmögenhet.

Warren Buffett skapar inga produkter, han är investerare. När han var riktigt ung såg han till att investera alla pengar han lyckades skrapa ihop. Sedan så har han visat sig var en oerhört skicklig investerare och företagsledare. De pengar han gått in med i företag har används på bästa sätt för att utveckla och förbättra dessa företag samt att han varit oerhört skicklig på att välja vilka företag han investerar i.

De får med största sannolikhet en lön som motsvarar deras jobb och är de inte nöjda men lönen så är det bara att byta jobb. Eller varför inte använda lönen för att själva investera dessa pengar och få dem att växa eller för att skaffa sig en utbildning som leder till ett annat jobb eller starta ett eget företag inom samma bransch.

Allt kapital är dött arbete!

Det beror på hur man ser på det hela. Själv ser jag snarare kapitalet som det som skapar liv i arbetet. Kapitalet är livskraften hos företag. Genom att någon väljer att investera kapital i en affärsidé så blir denna möjlig. Genom att företaget ger ut aktier så får de in det kapital som behövs för att de ska kunna växa, expandera, slå sig in på nya marknader, anställa flera, ta fram nya produkter etc etc. Dvs kapitalet ger företagen liv.

Pengar skapas inte ur tomma luften

Det beror på hur man ser på det hela. Vi kan ta ett exempel på hur 20 miljoner blir till massor av mer pengar. Naturligtvis så omfattar det en del arbete men likaså har mängden värde växt.

Låt oss säga att en riktigt rik person väljer att lägga 20 miljoner kronor av sin förmögenhet på att bygga och inreda ett slott. Dessa pengar går till arkitekter, byggare, den som säljer sten, snickare som gör inredningen, mattvävare som väver de fantastiska mattorna som ska finnas i slottet, möbelmakaren etc etc. Dessa 20 miljoner går alltså från den första personen till massor av andra personer och kan tex användas till att börja bygga deras egna förmögenhet.

Men samtidigt, är då inte slottet värt runt 20 miljoner nu? Ja det är det. Alltså har 20 miljoner plötsligt vuxit till 40 miljoner utan att någon tryckt upp mer pengar. Har inte marken och husen som ligger nära slottet nu stigit i värde pga att de ligger vid det fina slottet? Ja det har de troligtvis också, alltså har vi nu kanske ett värde på 45 miljoner kronor. Skapar inte det här fina slottet en massa turism för det närliggande området som plötsligt börjar dra in en massa pengar på alla som kommer för att se din fina slottet och som behöver mat, husrum och kanske vill köpa lite souvenirer etc etc.

Du kan ju inte tro att din egen situation på arbetsmarknaden gäller majoriteten?

Jag skulle säga som så att i de fall där det inte gäller så är det minst 70% av gångerna ens eget fel att det är så.

De allra flesta över 50% jobbar på fabriker i Sverige och alla dom är utbytbara.

Har du någon källa på att över 50% av Sveriges befolkning jobbar i fabriker? Själv har jag uppfattningen att max 10% gör det i dag, troligtvis färre.

Tex så jobbar ju 1 484 000 människor (2006) inom den offentliga sektorn, finns väl inga fabriker där?

Statistiska centralbyrån har en lista på sin webbsida över Sveriges 30 största yrkesgrupper. Dessa har jag nu gått igenom och följande har jag hittat som möjligtvis kan vara fabriksarbetare:

På plats nummer 20 kommer Drift- och verksamhetschefer vilka totalt är 57 155 personer. Men om du är chef så borde du väl ändå sitta på spetskompetens samt egenskaper som gör dig unik, just därför du vart chef. Då lär du inte vara utbytbar hur lätt som helst och är du det så är det ju troligtvis ditt eget fel. Sedan så är min gissning att max 50% av dessa jobbar på just fabriker, troligtvis betydligt färre.

På plats nummer 24 kommer montörer vilka totalt är 52 901 personer. Men till den här gruppen räknas ju massor av yrken som inte har något med fabriker att göra in också, tex de så i dag populära VVS-montörerna som tjänar multum.

På plats 27 kommer Maskinoperatörer, metall- och mineralbehandling vilka totalt är 48 254 personer. Återigen här finns det säkerligen en del som jobbar med att sköta maskiner på diverse fabriker, men jag tror ändå att chansen är stor att majoriteten av dessa inte jobbar på fabriker. Vi har ju maskiner lite varstans i vårt samhälle i dag. Kan ju röra sig om allt från de som sköter tryckpressarna på en tidning, till den som kör lyftkran på ett bygge till den som är ansvarig för en viss maskin på ett skogsbruk.

Och det var alltså dessa som fanns med på listan över Sveriges 30 största yrkesgrupper, totalt så bör ju dessa 3 grupper tillsammans innehålla max 100 000 fabriksarbetare, troligtvis färre.

Jag vet att jag är utbytbar och alla andra på min arbetsplats också. De kan ta in någon av de 4 % arbetslösa. Detta gäller också för majoriteten av Sverige befolkning. Min arbetsköpare vet inte vem jag är, han har aldrig träffat mig.

Ja och det är ju just det som är upp till dig att ändra på. Det har jag alltid sätt till på varje jobb jag haft. Oavsett om det var när jag jobbade nere i ett mörkt arkiv i en stor källare med uppgift att olika pärmar hamnade på rätt plats eller när jag jobbade på posten sorterandes brev och paket eller när jag jobbade med att lära ungdomar använda datorer eller när jag jobbade med att lägga tak eller när jag jobbade med att se till att min arbetsgivares webbplats ständigt uppdaterades och förändrades eller när jag jobbade med att marknadsföra min arbetsplats.

Mitt mål är att alltid försöka se till så att jag i stället för att vara i en situation där jag är beroende av min lön så ska de som betalar din lön är beroende av dig. Och jag känner att även om jag naturligtvis inte alltid lyckats fullt ut så har jag lyckats väldigt bra. Tex har alla jobb jag fått i mitt liv varit sådana på bestämd tid, tex avtal på en kort tid upp till ett år och på alla dessa jobb har arbetsgivaren velat ha mig kvar sedan och det är ingen slump att min nuvarande arbetsgivare givit mig fast anställning fast jag inte ens har all den utbildning man bör ha för det jobbet jag har i dag. Jag har helt enkelt lyckats överträffa min arbetsgivares förväntningar och presterar betydligt bättre än den medelanställde på min arbetsplats.

Sedan är det ju upp till dig att se till att din chef får veta vilken bra insats du gör. Jag jobbar på ett litet större företag som finns i flera olika städer runt om i vårt land. Vår VD sitter på huvudkontoret som ligger på annan ort än den där jag bor och arbetar. Men för den sakens skull så ser jag till att hålla kontakt med han även om det inte sker ofta. Någon eller kanske några gånger varje år så mailar jag han rörande olika frågor, det kan handla om både förslag och idéer till hur jag tror vi skulle kunna utveckla och förbättra vår verksamhet till information om någon speciellt sak som inträffat vi vår lokala arbetsplats till konstruktiv kritik kring någon som fungerar dåligt.

Det är knappast någon slump att de gånger vår VD är på besök hos oss varje år så kommer han nästan alltid och pratar med mig en stund om än väldigt kort.

Samma så händer det ett par gånger om året att jag talar privat med vår lokala högsta chef kring olika förslag och idéer jag har samt get feedback och konstruktiv kritik kring vad som sker. Naturligtvis handlar det vare sig om att kyssa hennes arsle eller vår VDs arsle, sådant genomskådar man lätt. Och sådant uppskattas sällan. Det handlar om att verkligen ärligt komma med förslag och idéer som man själv tror på men också att våga komma med kritik över saker man inte tycker fungerar bra.

När jag hade mitt senaste medarbetarsamtal (alla anställda har ett sådant samtal med den lokala chefen varje år) så frågade hon mig om jag hade planer på att byta jobb och om jag får några erbjudanden. Det kan jag lova att hon inte frågar alla de andra anställda.

Jag vill också påpeka att jag inte har något ”fancy” och ”fint” högavlönat arbete. Tvärt om så jobbar jag för närvarande inom ett yrke som väldigt många anser underbetalt. Jag har jobbat med detta yrke i ett par år nu och från början så tjänade jag ett par tusenlappar under 20 000 kr FÖRE skatt och nu har jag kommit upp mig så att jag tjänar ett par tusenlappar över 20 000 kr FÖRE skatt.

Förlåt men du låter så otroligt löjlig. Jag arbetar för att få mat och kanske supa då och då, mitt jobb kommer inte infria några drömmar. Det enda jag gör är att slava för ägarna på företaget inget mer.

Vad du gör med ditt liv är du alltid ansvarig för själv. Det är aldrig någon annans ansvar eller fel. Är du missnöjd med ditt liv så se till att ändra på det. Är du nöjd så passa på att njut så mycket som möjligt.

Ett bra exempel på detta är min mamma. När jag föddes på 80-talet och levde tillsammans med min mamma och min pappa så var min mamma den enda som hade jobb. Och under en tid av min uppväxt så levde hela familjen på hennes lön som låg på ca 5 000 kr i månaden FÖRE skatt. Vist var saker och ting billigare på 80-talet men jag hoppas att även du inser hur lite pengar 5 000 kr i månaden före skatt var för en familj att leva på även på 80-talet.

I dag kan du nästan lägga på en 0a på min mammas lön (hon tjänade aldrig i närheten av dessa siffror under min uppväxt). Har det varit lätt? Har hon fått nått gratis? Nej verkligen inte, hon har slitit oerhört hårt. Pluggat. Levt riktigt sparsamt för att överleva. Men i dag så tjänar hon också otroligt bra. Men sedan så har hennes arbetsveckor under många år sällan varit på under 50 timmar och ofta uppåt 60 timmar under lite tyngre perioder. Men i gengäld så kommer hon att kunna gå i pension när hon fyller 60, dvs 5 år förtidigt och ändå få ut en helt ok pension.

Sedan så att du super upp din lön är väl snarare ditt problem, ingen tjänar så lite att den personen inte kan spara och investera någon eller några kronor. Ett bra exempel på detta är hur endast en sketen liten krona om dagen sparad växer till många miljoner:
En kronas kraft

Om du känner att du slavar för ägarna och anser det arbetet du gör vara värt så mycket mer än du får samt att du trivs så dåligt på ditt jobb så se till att byta jobb då. Om du söker aktivt så bör du garanterat ha hittat ett nytt jobb inom ett år. Kanske till och med redan efter någon månad. Du mins väl att i Sverige får 86% av alla arbetslösa jobb inom 3 månader och det är ju ännu lättare för en som redan har ett jobb att få ett nytt. Dessutom när du redan har ett jobb och inte är desperat efter att få ett nytt så blir det ju också lättare att ställa högre krav på din arbetsgivare.

Du kan ju också överväga att skaffa dig en utbildning/skaffa dig en ny utbildning medan du jobbar som kan ge dig nya arbetsmöjligheter. Jag valde själv att läsa till en högskolexamen på distans samtidigt som jag jobbade på ett vanligt 08:00 – 17:00 jobb. Och jag var inte ensam, det var massor av andra som läste samma utbildning som mig, många i 30 – 50 års åldern och som hade vanliga jobb samtidigt.

Sluta ta dig som exempel hela tiden då du knappast är representativ på något sätt, och det är totalt ointressant.

På vilket sätt är jag inte representativ. Jag hävdar med bestämdhet att alla svenskar som är vid normal hälsa utan tvekan kan göra detta. Det handlar bara om vad man vill uppnå med sitt liv och om man är villig att jobba hårt för det. Jag har ju en blogg (det har väl de flesta nuförtiden, men med strax under 20 000 läsare i månaden så är det nog lite större än medelbloggen) och varje vecka får jag kommentarer eller meddelanden från folk som läser bloggen som säger att jag har helt rätt, det är faktiskt möjligt, dom gör det själva.

Tex när jag skrev ett inlägg som handlade om ifall att det var möjligt för en ensamstående och lågavlönad förälder att spara och investera 1 000 kr i månaden så fick det som konsekvens att massor av föräldrar hörde av sig och berättade att de både tjänade mindre pengar och sparade mer pengar än vad jag skrev om i artikeln. Det handlar helt om vad man vill uppnå med sitt liv och vad man prioriterar.

Jag säger inte att de som sparar är bättra än de som slösar eller att den som ser till att skaffa sig det jobbet den vill ha är bättre än den som nöjer sig med ett jobb den inte gillar, det handlar helt enkelt om vad man prioriterar här i livet och vad man vill uppnå. Men om någon som inte gör det sedan gnäller så tycker jag att den 9 gånger av 10 får skylla sig själv.

När min arbetsköpare och ägarna till företaget blir rika så vet jag att det är mina pengar de kommer köpa sitt lyxliv för. Då stängs möjligheter och drömmar för mig.

Om min arbetsgivare skulle lyckas bli rik så ser jag detta som något inspirerade och motiverande. Det visar att det är möjligt att det går att förändra sitt liv, att det går att lyckas ekonomiskt om detta är ens mål. För mig öppnas massor av nya möjligheter och drömmar då.

Du sa ju nyss att ingen skulle söka sig till en så oseriös arbetsgivare som Gunilla von Platen men nu ändrar du dig. Du insåg att man MÅSTE ta jobbet?

Du missförstod nog mig. Vad jag menade är att dom kommer få det oerhört svårt att hitta riktigt bra och kompetent personal. Självklart kommer de alltid få någon som söker jobb hos dem, men om de inte bryr sig om sina anställda så kommer de också få väldigt svårt att behålla dem. Dessutom om de får ett sådant dåligt rykte som du påstår att de har så kommer ju folk alltid välja att ta anställning på andra företag än dem och med tanke på att att 86% av de arbetslösa har fått ett jobb inom 3 månader så är det inte direkt svårt att få andra jobb. Det kommer snarare att sluta med att de få som söker jobb hos dem och får jobb hos dem kommer vara de sämsta tänkbara slackers som gör ett riktigt uselt jobb och mest sitter och latar sig. Knappast bra för företaget…

Men så jävla kul för dig då. Kom gärna till min arbetsplats och försök göra mitt jobb roligt. Snälla.

Låter verkligen som den svenska avundsjukan och passiviteten. I stället för att vara glad och inspireras av andra som lyckas så blir man avundsjuk. Och i stället för att själv försöka ändra på sitt liv om man inte trivs så vill man att någon annan ska göra det år den. Och ja, jag förstod att det var rätt mycket ironi inblandat i det sista du skrev.

Asdor:
För hundra år sedan var skogsbruket ett mycket slitsamt yrke där många fick olika skador på kroppen pga det hårda arbetet. I dag så kan det fortfarande vara ett tufft jobb ibland, men konkurrensen har tvingat skogsbolaget att ta fram smartare och effektivare sätt att arbeta på

Knappast, det är arbetarna som har krävt dessa förbättringar.

Du lever på bla dina anställdas arbete och dina anställda lever på din kreativitet, risktagande och ditt stenhårda arbete.

Det är ju en stor myt du målar upp att alla företagsägare och kapitalister har jobbat jättehårt inom företaget. Mitt företags ägare startade inte företaget utan de som äger företaget har köpt in sig och äger aktier som de gör profit på. De gör ingenting för företaget.

Dvs kapitalet ger företagen liv.

Vad du än skriver så är kapital fortfarande dött arbete. Arbete utfört av oss från arbetarklassen.

Källa på att över 50% av Sveriges befolkning jobbar på fabriker i Sverige? Själv har jag uppfattningen att max 10% gör det i dag, troligtvis färre.

10% det är ju en stor myt att så få skulle jobba inom industrin. Enligt undersökningar som du kan läsa i boken ”Arbetarklassens återkomst” så jobbar över 50% som industriarbetare. Att bara 100000 skulle jobba på fabrik tror jag inte heller då bara på mitt jobb finns det över 1000 anställda, bara Volvo har säkert 100 000 som jobbar på deras fabriker, och Ericsson.

Ja och det är ju just det som är upp till dig att ändra på. Det har jag alltid sätt till på varje jobb jag haft. Oavsett om det var när jag jobbade nere i ett mörkt arkiv i en stor källare med uppgift att olika pärmar hamnade på rätt plats eller när jag jobbade på posten

Men vafan ska jag resa till Stockholm plinga på och säga, jag är anställd på ditt företag hej. Det skulle inte ge något då jag inte har något karriärsyrke.

Vad du gör med ditt liv är du alltid ansvarig för själv. Det är aldrig någon annans ansvar eller fel. Är du missnöjd med ditt liv så se till att ändra på det. Är du nöjd så passa på att njut så mycket som möjligt.

Ja jag försöker ändra på min situation på det enda sättet som går. Jag kämpar för att införa ett klasslöst samhälle med förhoppningsvis 6 timmars arbetsdag.

På vilket sätt är jag inte representativ. Jag hävdar med bestämdhet att alla svenskar som är vid normal hälsa utan tvekan kan göra detta. Det handlar bara om vad man vill uppnå med sitt liv och om man är villig att jobba hårt för det.

Men om alla i hela Sverige ska jobba lika hårt som du så betyder det bara att alla måste jobba ännu hårdare men det blir fortfarande lika många som ligger kvar på samma nivå. Förstår du? Konkurrens.

Hela din syn på livet är så otroligt naivt, att tro att alla människor kan lyckas i kapitalism. Det händer inte, det går inte. Det är dömt att misslyckas och har redan misslyckats.

Om min arbetsgivare skulle lyckas bli rik så ser jag detta som något inspirerade och motiverande. Det visar att det är möjligt att det går att förändra sitt liv, att det går att lyckas ekonomiskt om detta är ens mål. För mig öppnas massor av nya möjligheter och drömmar då.

Jag blir mest förbannad när aktieägarna får en utdelning på 4 miljarder och jag ser hur pengar som vi arbetare slitit ihop försvinner till folk som aldrig satt sin fot inne på industrin.

Och i stället för att själv försöka ändra på sitt liv om man inte trivs så vill man att någon annan ska göra det år den.

Jag försöker ändra mitt liv och hela samhället genom att arbeta politiskt.

Jakob:
Knappast, det är arbetarna som har krävt dessa förbättringar.

Så du anser att det är mer lönsamt för företaget att ha 1 000 personer ute i skogen som fäller massa träd manuellt med yxa än vad det är för företaget att ha avancerade skogsmaskiner?

Det är ju en stor myt du målar upp att alla företagsägare och kapitalister har jobbat jättehårt inom företaget. Mitt företags ägare startade inte företaget utan de som äger företaget har köpt in sig och äger aktier som de gör profit på. De gör ingenting för företaget.

Det är absolut ingen myt. Jag har inte påstått att alla företagare jobbat hårt just för det företaget. Däremot så visade den undersökning som SEB gjort och som jag tidigare hänvisade till som källa att företagare i regel jobbar betydligt mer än ”vanliga” anställda. Även Dr Thomas Stanelys forskning som jag hänvisade till visar att de rika i regel jobbar betydligt mer än de ickerika.

Det finns inget som hindrar dig från att köpa aktier i det företag där du jobbar heller (förutsatt att det är ett börsnoterat företag). Själv valde jag så fort det vart möjligt att köpa aktier i det företaget där jag jobbar.

Att andra tar över företag är absolut inte ovanligt och ofta är det också väldigt bra för företagen. Folk är bra på olika saker, vissa människor är bra på att starta och bygga upp företag medan andra är speciallister på att förvalta företag, driva dem och få dem att växa. Det är helt naturligt att en person startat företaget för det är vad den är bra på och tycker är kul men att en eller flera andra personer sedan tar över företaget när det har nått ett vist stadium, för det är vad dessa människor är bra på.

Att bara 100000 skulle jobba på fabrik tror jag inte heller då bara på mitt jobb finns det över 1000 anställda, bara Volvo har säkert 100 000 som jobbar på deras fabriker, och Ericsson.

Jag skrev inte att bara 100 000 jobbar på fabrik. Jag skrev att av de enligt Statistiska Centralbyrån 30 största yrkesgrupperna i Sverige så jobbar max 100 000 på fabrik.

Naturligtvis finns det också andra yrkesgrupper som kan jobba där. Däremot har jag väldigt svårt att se att 50% av Sveriges befolkning skulle jobba på fabrik. Själv bor jag i Uppsala, Sveriges fjärde största stad och jag känner väl ett par hundra människor direkt här (de flesta låg eller medelinkomsttagare) och ett par tusen indirekt. Dessutom har jag ett jobb där jag ofta träffar nya människor samtidigt som jag under många års tid varit aktiv inom både idrott och andra saker och jag kan inte minnas mig att jag någonsin träffat någon här som jobbar på en fabrik nuförtiden. På 80-talet när jag var liten möjligtvis. Om 50% av befolkningen gjorde det så borde jag ju träffa människor som jobbar inom detta varje dag.

Volvo har 83 200 anställda om man vågar lita på Wikipedia som källa, men detta gäller inte i Sverige bara utan det är deras totala antalet anställda i hela världen och dom har produktionsanläggningar i 18 olika länder. Så hur många av dessa kan då tänkas jobba i Sverige? Min gissning är max 50%. Och av dessa 50% hur många har inte andra arbetsuppgifter än att stå vid löpande bandet i någon fabrik? Hur många är inte designers, forskare, it-experter, ekonomer, marknadsförare, administrativpersonal etc etc.

Enligt samma källa så har Ericsson 63 781 anställda. Och även detta företag är ju utspritt över hela världen. Bla så har dom ju ett gäng fabriker i Kina med massor av anställda så jag utgår från att långt från alla dessa 63 781 personer jobbar i Sverige. Sedan så allmänt så har ju Ericsson väldigt lite tillverkning i Sverige i dag. Väldigt många svenska Ericssonarbetare jobbar ju i stället med forskning, produktutveckling, programmering och mjukvaruutveckling. Faktum är att jag har många bekanta som jobbar eller har jobbar på Ericsson med programmering/mjukvaruutveckling, men jag vet inte en enda som jobbar i någon Ericssonfabrik tillverkandes produkter.

Men vafan ska jag resa till Stockholm plinga på och säga, jag är anställd på ditt företag hej. Det skulle inte ge något då jag inte ahr något karriärsyrke.

Jag har heller inte något karriärsyrke, faktum är att det inte finns några steg alls man kan avancera möjligtvis annat än att få en del av sin tjänst som arbetslagsledare.

Och jag har heller inte påstått att du ska resa till Stockholm för att tala med VDn personligen. Som jag skrev i min text så har jag skickat mail. Naturligtvis skickar jag inte mail lite då och då ”bara för att” utan de mail jag skickat har verkligen varit vettiga att skicka. Alla som arbetar på en arbetsplats och har något innanför pannbenet ser saker de tycker är dåliga eller kommer på sätt som företaget skulle kunna lösa saker bättre. I alla fall efter att man jobbat en tid och börjar bli duktig på sitt yrke.

Dvs de mycket få gånger per år jag har mailat han har det alltid handlat om att jag fått någon ide som jag verkligen tror skulle vara bra för företaget och skrivit till han om den eller att det varit något jag tyckt varit dåligt på jobbet och då skrivit och kritiserat detta. Naturligtvis konstruktiv kritik där jag talat om vad jag tyckt varit dåligt och varför jag tycker detta är dåligt samt kommit med förslag till hur man skulle kunna förbättra detta.

Men om alla i hela Sverige ska jobba lika hårt som du så betyder det bara att alla måste jobba ännu hårdare men det blir fortfarande lika många som ligger kvar på samma nivå. Förstår du? Konkurrens.

Det handlar inte om att alla ska jobba hårt. Jag jobbar verkligen inte superhårt, tvärt om jag älskar att ta det lite lugnt och softa, fika etc etc. MEN jag ser till att även om jag tar det lugnt och inte sliter ut mig så gör jag alltid ett riktigt bra jobb. Folk skulle lätt kunna jobba hårdare än mig. Faktum är att många på mitt jobb lägger ner betydligt mycket mer tid på jobbandet än vad jag gör. Jag däremot är väldigt effektiv, försöker hitta smarta och snabba lösningar på det mesta, men lösningar som fortfarande inte leder till något tapp i kvalitén och jag är dessutom oerhört bra på mitt jobb (inte på något vis menat som skryt) vilket gör att väldigt mycket kommer väldigt naturligt och enkelt för mig.

Målet behöver heller inte vara att jobba hårt eller jobba mycket eller jobba lite. Det hela beror helt på vad man är ute efter. Jag vet folk som inte jobbar hårt alls, inte tjänar så jättemycket och trivs bra med det. Jag vet folk som jobbar jättemycket ena halvan av året samt snålar massor då för att sedan leva andra halvan av året i utlandet utan att behöva jobba alls, jag vet människor som bara jobbar halvtid och trivs jättebra med det eller de som tar det rätt lugnt på jobbet för att sedan plugga samtidigt etc etc. För många människor är inte målet att tjäna så mycket pengar som möjligt. Jag har själv tackat ner till ett par jobberbjudanden de senaste åren som skulle ge mig 10 000 kr mer i månaden, men det är inte intressant för jag känner att den typen av jobb det skulle medföra inte är något för mig.

Jag blir mest förbannad när aktieägarna får en utdelning på 4 miljarder och jag ser hur pengar som vi arbetare slitit ihop försvinner till folk som aldrig satt sin fot inne på industrin.

Återigen så, detta gör dig avundsjuk och bitter medan det gör mig motiverad och inspirerad. Det visar vilka möjligheter som finns. Att det faktiskt går att lyckas i Sverige om man nu menar lyckas som i något ekonomiskt.

Har du aldrig tänkt på att hade det inte varit för dessa investerare så hade det företag du jobbar för i dag kanske inte funnits eller varit mycket mindre och du hade heller inte varit anställd där.

Men det är ju det dom vill. Dom vill ha utbyttbar personal för att hålla lönerna nere. Det är inte ett svårt jobb att göra, vem som helst klarar det.

Oavsett hur lätt eller svårt ett jobb är så kommer folk göra en olika bra arbetsinsatts. Men jag ser heller inte något fel med att det finns jobb med utbytbar personal, även detta är viktigt då det ger många människor en första fot in på arbetsmarknaden. Och återigen är du inte nöjd med ditt jobb så sök ett nytt. Med tanke på att som jag vid det här laget nämnt flera gånger tidigare att 86% av de arbetslösa får ett nytt jobb inom 3 månader så lär du garanterat hitta ett nytt på ett år eller så.

Nej dom blir hänvisade dit av arbetsförmedlingen, dom kan inte välja. Du vet att kapitalism inte är särskilt fri, ta jobbet eller svält. Så funkar kapitalism.

Återigen som jag skrivit flera gånger, du blir hänvisade till olika jobb av arbetsförmedlingen och återigen så 86% av de arbetslösa hittar ett nytt jobb inom 3 månader vilket också betyder att om du inte trivs på detta jobb så hittar du snabbt ett nytt. Personligen så anser jag också att man ska ta detta jobb tills man hittar ett annat, det hade jag gjort.

Det är väl ändå rätt logiskt att en fullt frisk vuxen människa ska försörja sig själv om den har möjlighet? Det är inte en rättighet att ha drömjobbet, det är en möjlighet som man bör sträva efter. Om du är vuxen, fullt frisk och erbjuds ett jobb när du är arbetslös så ska du naturligtvis inte behöva ta det jobbet om du inte vill. Men om du inte tar jobbet så ska inte resten av befolkningen behöva försörja dig heller.

Hela din syn på livet är så otroligt naivt, att tro att alla människor kan lyckas i kapitalism. Det händer inte, det går inte. Det är dömt att misslyckas och har redan misslyckats.

Jag tror inte att alla människor kommer att lyckas med hjälp av den fria marknaden i ett fritt land och jag har heller inte påstått det. Däremot tror jag att alla människor har den möjligheten men långt från alla människor kommer att ta den. Dessutom är vad som är att lyckas olika för olika människor. För många människor handlar det inte alls om ekonomi utan om andra saker. Många människor känner att de lyckats otroligt bra och är nöjda med sina liv oavsett om de tjänar mycket pengar eller inte.

Däremot vet jag att med ett socialistiskt land så kommer ingen att lyckas för där får du inte lyckas.

Jag försöker ändra mitt liv och hela samhället genom att arbeta politiskt.

Absolut, det är exakt det jag gör med. Däremot så nöjer jag mig inte med att bara ta mig in i politiska debatter, jag jobbar på egna plan också, jag utbildare mig vid sidan av mitt jobb, så fort jag inte är nöjd med mitt jobb söker jag mig vidare, jag ser till att ständigt lära mig nya saker och bli bättre på det jag gör, jag försöker utveckla mig själv.

Jag kämpar för att införa ett klasslöst samhälle

Du menar ett orättvist samhälle? För det du kallar klasser (själv delar jag inte in folk i några klasser beroende på vad dom tjänar eller vad dom heter i efternamn. Jag värderar folk efter vad de presterar och hur de är som människor) är ju ekonomiskt baserat och om dessa klasser ska försvinna så får ju inte två människor tjäna olika mycket pengar, för då uppstår ju en klasskillnad.

Det betyder ju att om två personer som jobbar för samma företag och har likadana arbetsuppgifter och den ena av dessa gör ett superjobb, samt merjobb där den hjälper fram de andra anställda, lär upp nyanställda etc etc. För att förklara enkelt, den ena personen tillverkar 10 produkter varje dag och den andra tillverkar 100 produkter varje dag som dessutom är både vackrare och av bättre kvalitet.

Då anser i alla fall jag att det vore fruktansvärt orättvist om den som gör ett mycket sämre jobb, sitter och latar sig, slarvar etc etc ska få lika mycket betalt som den första.

Får dom lika mycket betalt så blir det alltså oerhört orättvist. Dessutom är ju risken stor att den som gör ett bra arbete snabbt ledsnar och antingen flyttar till ett annat land där hon för betalt för sin möta eller själv börjar göra ett mycket sämre jobb. Får dom inte lika betalt så uppstår ju dina klasser snart igen.

Med förhoppningsvis 6 timmars arbetsdag.

I mitt drömland så får du jobba hur mycket eller lite du vill. Dvs du har samma rättighet att jobba 3 timmar om dagen som att jobba 15 timmar om dagen. MEN det är inte företagens skyldighet att ta fram dessa alternativ, det är upp till dig att antingen hitta ett företag som erbjuder dig att jobba så många eller få timmar som du vill eller starta eget där du bestämmer helt själv hur mycket tid du vill lägga ner.

Ja jag försöker ändra på min situation på det enda sättet som går.

Det finns ALDRIG bara ett sätt att ändra sitt liv. Det finns alltid MASSOR av sätt. Man kan byta jobb, man kan börja plugga till ett nytt yrke, man kan flytta till en annan stad eller ett annat land, man kan starta ett eget företag, man kan sträva efter att få andra arbetsuppgifter för samma företag, man kan förändra vad man gör och presterar på jobbet, man kan jobba stenhårt under en period och verkligen leva sparsamt under samma period för att sedan kunna ta tjänstledigt/säga upp sig och leva en längre tid för dessa pengar. Och det där vad bara några saker jag kom på lite snabbt, finns säkert massor av fler.

Och där slutade dagens debatt. Om han skulle få för sig att skriva något svar så lär jag inte posta det här för då stryper ni väl mig. Har du nu lyckats ta dig ända ner hit så har du nu läst hela 18 A4-sidor med text. Men mer troligt är väl att du bara skrollat förbi skiten i hopp om att den någonsin skulle ta slut.

Relaterade poster:

Kvinnliga entreprenörer, var är ni?

Unga skräms till att pensionsspara!

Dagens nyhet: Fattigdom väntar 50-talisterna

Bloggande politiker

Fult att vara rik?

Postat i följande kategori/kategorier: Entreprenörskap