Posts filed under 'Skatter'
För någon dag sedan så läste jag ett inlägg på ett forum som jag tyckte var riktigt intressant och tänkvärt. Så jag kontaktade skribenten och frågade om jag fick återge texten i min blogg vilket jag fick.
Innan vi börjar så vill jag bara förvarna att delar av texten är väldigt politiskt/ideologiskt inriktade, något som jag vet att vissa läsare älskar medan andra läsare avskyr. Ni som ogillar det mest bör kanske hoppa över att läsa vidare. I annat fall så försök strunta i det rent politiska och koncentrera er i stället på den inställningen och mentaliteten som skribenten påstår att många här i Sverige har. Även det han tar upp om hur en lyckad idrottare blir hyllad och hjälte i Sverige medan en lyckad entreprenör och företagare tvärt om nästan är något som folk ser ner på. Jag tycker det vore kul om vi kunde få till en diskussion kring dessa frågor här i bloggen så använd kommentarsfunktionen och skriv vad ni tycker.
Då börjar vi:
I socialdemokratiska Sverige är ”orättvisa” ett fult ord. De flesta svenskar tycker att man skall värna om varandra och att det är ok att betala skatt sÃ¥ att den omfördelas till de sämre bemedlade.
Det är fult att inom näringslivet tjäna stora pengar, och dessa skall beskattas hårt. Anledningen till denna mentaliteten är ju att folk har olika förutsättning. Alla kan ju inte bli direktörer och högt uppsatta tjänstemän, utan vissa måste slita ont på fabriksgolvet med mössan i hand och tigga allmosor från direktionen. Denna orättvisa måste bekämpas med näbbar och klor. Svensken ser det som en självklarhet att betala progressiv skatt. Att ens föreslå platt skatt (rättvisa enligt mig att alla skall betala samma andel tillbaka) är som att svära i kyrkan.
Men inom idrotten är det än sÃ¥ länge ok att vara olika. Vi hyllar denna olikhet. Vi vet att alla inte kan bli fotbollsproffs – vi har ju alla olika förutsättningar, sÃ¥ det är ok.
Lars Frölander är nÃ¥gon att se upp till. Genom hÃ¥rt tränande sÃ¥ blev han världsbäst inom sin gren – 100m fjäril. Han hyllades av alla och var nÃ¥gon att se upp till. Han hade ju nÃ¥tt toppen genom talang och idogt hÃ¥rt tränande.
Men varför tänker ingen pÃ¥ lille Erik (fiktivt namn) han tränade minst lika mycket som Lasse när de växte upp tillsammans – ändÃ¥ sÃ¥ blev han inte bättre än DM-bronsmedaljör.
Nej, Erik tröstar vi inte genom att lÃ¥ta honom tjuvstarta mot Lasse sÃ¥ att han kan ha ”samma förutsättningar”. Vi lÃ¥ter inte heller Lasse simma med skorna pÃ¥ för att Erik skall ha en större chans att hÃ¥lla samma tempo. Vi säger heller inte till Lasse att han mÃ¥ste minska träningsdosen med 50% sÃ¥ att Erik kan komma ikapp.
Varför gör vi inte detta dÃ¥? Varför tillÃ¥ter vi orättvisor inom idrotten? Jo, för vi vet att genom att hÃ¥lla tillbaka Lasse, sÃ¥ kommer han inte att utvecklas. Han ser ingen mening med att slita och kämpa om han ändÃ¥ inte fÃ¥r utdelning för sitt jobb. I längden vet vi ocksÃ¥ att Lasses framgÃ¥ngar gynnar idrotten som helhet och för den framÃ¥t i Sverige. Nationen känner stolthet över att lilla Sverige har fostrat en idrottstalang som Lasse som kan ta OS-guld och som man ofta sett sÃ¥ föder framgÃ¥ng ännu mera framgÃ¥ng. Lasse motiverar och puschar unga förmÃ¥gor till nya framgÃ¥ngar ”kan Lasse, sÃ¥ kan jag” (detta är ett välkänt faktum inom idrottspsykologin – det räcker med att en aktiv bryter igenom en barriär, sÃ¥ kommer helt plötsligt en mängd i hans närhet att prestera bättre).
Lasses framgångar får heller inte bara direkt effekt på simmarna, utan även andra idrotter runt om. Lasses framgångar kanske leder till att fler börjar simma, och därmed så bygger vi fler simhallar, och vi måste anställa mer folk till dessa simhallar. Hans framgång blir som ringar i vattnet som sprider sig och gynnar andra.
I Sverige är detta som sagt accepterat och t.o.m. hyllat. Orättvisor accepterar vi inom idrotten, och de som lyckas skall hyllas – de har ju jobbat hÃ¥rt för att nÃ¥ dit (även om de har olika förutsättningar).
Men varför är dÃ¥ den svenska avundsjukan och tankeföreställningar om ”orättvisor” sÃ¥ djupt rotat i resten av samhället? Vi hyllar vÃ¥ra idrottshjältar och ger dem fördelar som andra bara kan drömma om, medan framgÃ¥ngsrika affärsmän blir nästan bespottade och fÃ¥r stÃ¥ i skamvrÃ¥n om de lyckas med nÃ¥got.
De skall beskattas hÃ¥rt, och man mÃ¥ste sudda ut ”orättvisorna”. Man skall sträva efter att alla skall ha det lika.
Kalle pÃ¥ fabriken har inte förutsättningarna för att bli direktör – detta är orättvist – Kalle borde fÃ¥ en del av direktörens lön – vi tar en större del av direktörens lön och delar ut det till de som inte tjänar lika mycket. Självklart skall direktören betala oproportionerligt stor del av sin lön till staten, allt annat är ”orättvist” (trots att han redan betalar mycket mer än medelsvensson).
Vi märker inte att detta tankesättet hÃ¥ller tillbaka Sverige och dess medborgare. Sverige är ett land som ur historiskt perspektiv har väldigt mÃ¥nga internationella storföretag relativt befolkningsmängden. Det svenska folket har historiskt sätt varit industriellt och entrepenörsrikt. Finns sÃ¥ vitt jag vet inget annat land med sÃ¥ liten befolkningsmängd som Sverige som har tvÃ¥ stora bilmärken t.ex. (Holland som är 50% större och har olja – har t.ex. inget bilmärke).
Denna entreprenörsanda hÃ¥ller vi pÃ¥ att döda (om vi nu inte redan gjort det). Volvo bildades 1926, IKEA grundades 1943, SAAB 1947. PÃ¥ denna tiden var skattetrycket i Sverige mellan 12-18% av BNP – idag är den över 50%.*
*Skattetrycket historiskt
IKEA var tvunget att flytta utomlands för att frodas (Holland där det drivs som en non-profit stiftelse och slipper skatt) – ändÃ¥ slÃ¥r vi svenskar oss över brösten varje gÃ¥ng IKEA kommer pÃ¥ tal när vi pratar med utlänningar. Vi är sÃ¥ stolta över IKEA och det har blivit ett starkare svenskt varumärke än t.ex. midsommar eller älgarna. ÄndÃ¥ sÃ¥ har vi drivit detta företag utomlands. IKEA är idag lika mycket svenskt som Shell.
Vi har inte grundat ett nytt IKEA eller SAAB/Volvo de senaste 50 åren i Sverige. Detta tjänar ingen på. Varken du eller jag.
PÃ¥ samma sätt som vi hyllar idrottsmän och främjar deras framgÃ¥ngar mÃ¥ste vi börja främja de svenska entreprenörerna, allt annat leder till undergÃ¥ng. Ingen kan säga emot mig när jag pÃ¥stÃ¥r att Lars Frölanders framgÃ¥ngar var positiva för svensk idrott och svensk simning – pÃ¥ samma sätt är företagarna i Sverige viktiga.
Vem vet, det kanske fanns ett nytt IKEA, eller en ny Ericsson nÃ¥gonstans i Skara, eller Mariefred men som den svenska jakten pÃ¥ ”rättvisa” tagit död pÃ¥. Olikheterna, och främjandet av dessa, är det som leder utveckling för alla. Alla kan inte bli direktörer, men ju bättre det gÃ¥r för företagen – desto bättre blir det för alla runt omkring.
Denna text är skriven av signaturen ubersanta på forumet flashback.
Då tycker jag att alla som läst detta använder sig av kommentarfunktionen och delar med sig av sina åsikter kring ämnet. Och då vissa hatar politik så försök gärna diskutera kring den svenska mentaliteten snarare än politiska inriktningar och partier. Prata gärna kring hur lyckade företagare och entreprenörer ses på med.
september 26th, 2007
I dag presenterade både DN och Dagens Industri artiklar om de Svenska skatterna på aktier och som vid alla andra tillfällen sådana artiklar publiceras så är det en deprimerande läsning.
Trots att förmögenhetsskatten tagits bort ligger Sverige kvar i skattetoppen. En svensk aktieägare betalar nästan tre gånger mer i årlig aktieskatt än medelaktieägaren i EU.
Kapitalskatten på långsiktiga aktieinnehav ligger i Sverige på 30 procent medan snittet i Europa är 6 procent. Skatten på utdelningar ligger i Sverige på 50 procent medan Europasnittet är 33 procent.
Många andra EU-länder har de senaste åren valt att sänka sina skatter inom dessa områden, något som bland annat lett till en stor debatt i USA, tyvärr verkar ingen i Sverige bry sig.
Lägre kapital- och bolagsskatter leder till att Sverige blir mer intressant att investera i och att kapitalflykten från landet försvinner eller i alla fall minskar. Länder som Island och Irland är tydliga exempel på att sänkta skatter inte behöver betyda lägre inkomster för staten.
Själv ser jag det här som väldigt viktiga frågor för Sveriges framtid. Om du skulle vilja ett land där du ville göra dina aktieinvesteringar och kan välja mellan ett land som tar 30% i skatt och ett annat land som tar 6% i skatt, vilket skulle du välja? Detta är pengar som används till att skapa nya företag, nya arbetstillfällen och många andra investeringar som gynnar landet där de sker och ger ökade inkomster för det landet stat.
Jag anser att skatter är bra och måste finnas. Jag har inget emot att betala skatt utan ser det som en självklarhet. Däremot så har vi här i Sverige ofta skatter som håller väldigt orimliga nivåer. Särskilt i de fall där sänkta skatter faktiskt kan leda till ökade intäkter/minskade utgifter för staten så bör man helt klart se över möjligheten att sänka skatterna.
Island och Irland tycker jag är väldigt bra exempel där sänkta skatter och/eller ändrad ekonomiskt politik faktiskt medfört att landet får in mer pengar, inte mindre.
Läs hel artiklarna:
Fortfarande dyrt ha aktier i Sverige – DN
Fortfarande dyrt ha aktier i Sverige –DI
augusti 16th, 2007
För ett par dagar sedan, den första juni så skedde den skattefria dagen! Från och med den dagen så slutade du att jobba åt staten och började i stället jobba åt dig själv!
Om du bor i Storbritannien det vill säga, i 2007 års Sverige har vi många dar kvar i statens tjänst innan vi börjar få höra klirr i den egna kassan.
Förra året inträffade denna dag den 8 augusti här i Sverige, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge heter det väl? Eller?
Länkar
Svenska dagbladet
Skattefria dagen 2006
juni 4th, 2007
Bortåt 60 procent av en lön kan ätas upp av skatt och sociala avgifter i Sverige och Danmark:
Artikel i Dagens Industri
Vad tycker ni? Får vi valuta för våra pengar? Har vi världens bästa skola? Sjukvård? Äldreomsorg? Lägst brottslighet?
maj 8th, 2007
Nicklas, en läsare av min blogg skickade för några dagar sen in en text till mig som jag tyckte var väldigt intressant och bra. Han hade själv fått den av en kompis för några år sedan. Tyvärr har han dock ingen information om originalkällan mer än att han hittat den publicerad utan upphovsman på webben på ett par olika sidor. I vilket fall som helst så tycker jag den är något som ni ska få ta del av.
Tio vänner gick ut varje dag för att äta middag. Notan för de tio tillsammans hamnar på 1000 kr.
Om de delade upp notan pÃ¥ samma sätt som vi betalar skatter, skulle det bli ungefär sÃ¥här: De första fyra – de fattigaste – skulle inte betala nÃ¥gonting; den femte skulle betala 10 kr; den sjätte skulle betala 30 kr; den sjunde 70 kr; den Ã¥ttonde 120 kr; den nionde 180 kr. Den tionde personen – den rikaste – skulle betala 590 kr.
De bestämde sig för att betala notan på det viset.
De tio Ã¥t middag pÃ¥ restaurangen varje dag och kände sig nöjda med uppgörelsen – tills en dag, ägaren till restaurangen gav dem rabatt. ”Eftersom ni är sÃ¥ bra kunder,” sa han, ”ger jag er 200 kr rabatt pÃ¥ era middagar.” Middag för tio skulle dÃ¥ bara kosta 800 kr.
Gruppen ville fortfarande betala middagen på det sätt vi betalar skatter.
SÃ¥ de första fyra pÃ¥verkades inte, de fick fortsätta äta gratis. Men hur skulle de andra sex göra – de som betalade? Hur skulle de dela upp rabatten pÃ¥ 200 kr sÃ¥ att alla skulle fÃ¥ sin ”beskärda del”?” De sex personerna insÃ¥g att 200 kr delat med sex blir 33,33 kr. Men om de drog bort det frÃ¥n varje persons andel skulle den femte och sjätte personen fÃ¥ betalt för att äta.
Restaurangägaren föreslog då att det vore rättvist att reducera varje persons nota med ungefär jämt och han satte igång att räkna på de belopp varje person skulle betala. Resultatet blev att även den femte personen fick äta gratis, den sjätte fick betala 20 kr, den sjunde betalade 50
kr, den åttonde 90 kr, den nionde 120 kr, vilket lämnade den tionde personen med 520 kr istället för tidigare 590.
Alla sex personerna fick lägre pris än tidigare och de fyra första fick fortsätta äta gratis. Men plötsligt utanför restaurangen började personerna jämföra vad de sparat. ”Jag tjänade bara en tia av 200 kr, ”började den sjätte personen. Han pekade pÃ¥ den tionde: ”men han tjänade 70!” ”Precis,” sa den femte personen. ”jag sparade ocksÃ¥ bara en tia. Det är orättvist att han fick sju gÃ¥nger sÃ¥ mycket som jag!” ”Det är sant!” skrek den sjunde personen. ”varför ska han fÃ¥ 70 kr tillbaka När jag bara fick 20? De rika ska alltid fÃ¥ det bättre!” ”Vänta ett tag,” skrek de fyra första unisont, ”Vi fick ju ingenting alls! Det här systemet utnyttjar de fattiga!” De nio personerna omringade den tionde och gav honom stryk. Nästa kväll kom inte han till middagen, sÃ¥ de nio andra satte sig ner och Ã¥t utan honom.
När så notan kom in upptäckte de något viktigt. Det fattades 520 kr.
februari 17th, 2007
Paul Zane Pilzer (expert på ekonomi) berättade en intressant historia som jag tänkte ta upp här. När jag hör den tänker jag genast på hur Sveriges nuvarande regering fungerar.
Historian utspelar sig rätt långt tillbaka i tiden.
På en liten isolerad ö bor tio stycken familjer, alla lever på fisk som männen fiskar medan kvinnorna är hemma och tar hand om hushållet. Trotts att alla män i byn fiskar varje dag från morgon till kväll så lyckas de inte fånga mer fisk än vad som krävs för att byn just ska klara att överleva. Så fiska är det enda de har tid för, inget annat.
En dag så kommer en missionär till ön, han har med sig en ny uppfinning, fiskenätet som han lär byborna att använda. Nu kan plötsligt två personer (en som sköter båten och en som sköter nätet) fånga all den fisken som tio man brukade göra tidigare.
Helt plötsligt har byn drabbats av ett intressant problem. Om två personer kan fånga all den fisk som byn behöver så har vi plötsligt en arbetslöshet på 80%!
Hela byn samlas för ett möte och diskuterar frågan. Vad ska vi göra nu när två personer kan göra allas jobb?
Jag har en lösning säger snart en av dem. Den som vill använda nätet måste betala 80% av fiskarna de fångar i skatt. Sedan används skatten för att de som inte har fisk ska få.
Du kanske skrattar nu? Vilket samhälle skulle få för sig att skatta de som jobbar hårt och driver samhället med 80%? I Sverige är vi inte långt ifrån denna nivå. Enligt vissa beräkningar kan till och med skatten i Sverige bli på över 100% om man räknar in arbetsgivaravgifterna.
Det här är vad dom borde ha gjort i stället:
Om två (fiskare nummer 1 och 2) personer fångar all fisk, kan inte du (fiskare nummer 3) som gillar att jobba med barnen och lära dem saker, du är mycket bättre än mig på det, kan inte du börja jobba som lärare på heltid?
Han svarar: det skulle jag gärna göra, men hur ska jag då få fisk? Då säger dom: om du undervisar våra barn så ger vi dig fisk i utbyte.
Sedan vänder de sig till fiskare nummer 4 som har byns finaste och bästa tak, det enda som inte läcker in när det regnar. Kan inte du göra sådana här tak till våra hus och sedan underhålla dem när det behövs?
Han svarar: Wow! Det skulle jag gärna göra! Jag hatar att fiska! Men vem ska då ge mig fisk och vem ska undervisa mina barn när jag håller på med tak hela dagarna? De andra svarar: vi ger dig fisk och vi undervisar dina barn i utbyte mot att du sköter våra tak.
Och på liknande sätt fortsatte det med de återstående 6 fiskarna.
Kan ni se hur snabbt de kunde utveckla deras samhälle? Inget av dessa jobb fans från början, dom var inte uppfunna än på den här lilla isolerade ön. Så är det i verkligheten med, ger man folk rätt förutsättningar att göra saker de älskar så kommer de skapa nya jobb och tjäna pengar på saker som andra kanske inte ens fanns innan!
augusti 4th, 2006
