Hur jag blev rik – ekonomi, entreprenörskap, sparande och investerande

Duck Tales förklarar inflation

Mycket tänkvärt avsnitt av Duck Tales som verkligen går att knyta in till verkliga världen när olika stater/riksbanker trycker upp nya pengar i massor.

Eller för att citera Marcus Wallenberg:
”Inflation är som att kissa i byxorna. Det värmer gott i början, men sen blir det jädrans obehagligt.”

35 comments september 1st, 2009

Skulle du överleva?

Tänk att du varje månad gick back med 1 000 kr. Dvs varje månad fick du ta tusen kronor från ditt sparkapital för att det hela skulle går runt eller än mer troligt, med tanke på att de flesta svenskar saknar något större sparkapital, vara tvungen att låna 1 000 kr av någon annan för att det hela skulle gå ihop.

Att göra detta någon enstaka månad då och då när något oförutsätt inträffat eller då du har planerade högre utgifter är knappast något konstigt, det är inte heller så konstigt om detta måste ske två månader i rad.

Men tänk att detta är något som skett varje månad i 20 års tid, hade det ens varit rimligt? Hade ditt sparkapital räckt till? Hade någon ens gått med på att låna ut pengar till dig till sist när du månad efter månad kommer och ber om mer?

Hade du överlevt att leva på det här viset? Jag tror inte det, jag är snarare rätt säker på att du förr eller senare hade varit tvungen att anpassa dina utgifter efter dina inkomster, annars skulle du gå i personlig konkurs.

Många av er som läser bloggen har egna företag. Hur många av er som driver era företag på heltid tror att ni hade haft kvar erat företag om ni hade gått med förlust de senaste 20 åren? Tror ni ens att detta hade varit ett val ni själva kunde göra, hade det inte varit så att ni vad ni än ville hade varit tvungna att antingen göra stora förändringar på erat företag så att det började gå med vinst och om ni inte klarade detta så hade ni fått lägga ner erat företag.

Vi talar här alltså inte om något enstaka dåligt år, vi talar om att varje år i mannaminne varit dåligt och inneburit stora förluster. Vi talar här om att inte ens under de största högkonjunkturerna så har ni lyckats uppnå en vinst.

Jag tror knappast någon säger emot mig här när jag säger att era företag inte hade överlevt detta, ni skulle inte ens vilja ha kvar företaget om ni år ut och år in var tvungna att mata in enorma belopp ur egen fick för att täcka företagets enorma förluster.

Hur kommer det sig då att så många svenskar vill att staten ska skjuta till mångmiljardbelopp av skattebetalarnas pengar för att SAAB som inte visat svarta siffror på årtionden ska överleva nått år till? Som tur var är de som anser detta vara en mycket dum idé i majoritet men lik väl är det väldigt många svenskar som anser att det vore helt förträffligt att fortsätta pumpa in miljarder år ut och år in i detta svarta hål som inte ens när högkonjunkturen var som hetast lyckades gå med vinst och än mindre kommer att göra det i den rådande lågkonjunkturen.

Jag kan förstå att det finns människor som blir nostalgiska över ett så fint gammalt svenskt företag som SAAB och därför vill rädda det. Men jag är ledsen, det är mycket möjligt att SAAB en gång i tiden var både ett fint företag och svenskt, men i dag är det ingendera så sluta upp med era dagdrömmar.

Jag kan också förstå att folk av mer egoistiska anledningar är rädda om sina jobb och därför inte drar sig för att på andras bekostnad försöka hålla kvar med jobbet en liten stund till. Det är en mer rimlig anledning, människans självbevarelsedrift.

Men samtidigt så kan man ju faktiskt börja fråga sig varför många av dessa människor inte börjat se sig om efter ett annat jobb för länge sedan. Visst är det lätt att vara efterklok, men jag vet i alla fall att om det företaget jag jobbade för hade gjort mångmiljardförluster år ut och år in så hade det inte krävts allt för mycket tänkande i mitt huvud för att jag skulle inse att detta inte är hållbart. Men å andra sidan så är det inte alltid lätt att få ett nytt jobb över en natt så jag har också förståelse med många av de anställda.

Men säg att staten hade valt att gå in med pengar, skulle det ha varit så mycket bättre för de anställda? För det första så hade det ju krävt enorma nedskärningar och troligtvis flytt av mycket till andra billigare länder för att vända den största förlusten. Så även om staten skulle ta över så skulle fortfarande troligtvis väldigt många få sparken.

Sedan är ju frågan om hur vida de ens skulle kunna klara att vända på det hela, jag menar företaget har ju som sagt var inte lyckats göra annats än mångmiljardförluster på väldigt många år nu, inte ens under högkonjunkturen lyckades några svarta siffror sippra fram. Och att då klara att vända detta under lågkonjunktur, det känns mycket tveksamt. Och hur många år skulle skattebetalarna vara villiga att skjuta till nya miljarder innan folk får nog och företaget läggs ned i alla fall?

Nu vet jag att en del blir upprörda och säger att det mesta är General Motors fel, de har drivit företaget dåligt, de har tagit vinster ur företaget och flyttat till andra länder samtidig som de tagit förluster från andra länder och flyttat till Sverige och att SAAB egentligen visst är ett rätt bra företag.

Det är mycket möjligt att all den kritiken är mer eller mindre korrekt men det hindrar ändå inte det faktum att om SAAB egentligen var ett bra företag med goda framtidsutsikter så skulle GM med största sannolikhet vilja ha kvar SAAB, det vill de inte. Det hindrar heller inte det faktum att SAAB inte säljer några bilar. Slutligen kan det också vara värt att påpeka att SAAB gick med förlust redan innan GM la sina vantar på företaget, faktum är att just SAABs förluster var en stor anledning att företagets gamla ägare än gång i tiden sålde det till GM.

Därmed inte på något vis sagt att jag anser att GM hanterat SAAB nå vidare bra under tiden de ägt företaget.

Jag ställer mig också frågan varför vi skattebetalare ska stå för kostnaden för att företagare misslyckats? Det är klart att vi inte ska det, att få driva ett företag som går bra är ingen rättighet det är en möjlighet. Och hade det varit det så skulle väl inte detta bara gälla SAAB? I sådana fall måste det rimligtvis gälla alla företag som finns som går dåligt. Allt från Kalles korvmoj, till Lottas bilverkstad och Lenas klädbutik.

Nu anser jag inte att skattebetalarna ska gå in med några pengar alls, men om vi vore tvingade till det vore det inte smartare att i sådana fall satsa pengarna på andra företag än SAAB? Satsa dessa på företag i tex Trollhättan som faktiskt går bra och med vinst så att dessa kan expandera och växa sig större och därmed också anställa många av de som jobbat på SAAB? Och naturligtvis även använda pengarna till att uppmuntra folk att starta nya företag på orten, vem vet vad något sådant skulle kunna leda till? Hellre pengar till nått som går bra än ett svart hål.

Jag hoppas verkligen att SAAB överlever, jag hoppas att de lyckas vända förlust till vinst och jag hoppas att de tar fram många nya spännande bilmodeller eller varför inte något helt annat för vem vet, SAABs räddning kan ju vara att de i framtiden håller på med något annat än i dag. Jag hoppas också att alla anställda som vill vara kvar får behålla sina jobb och likaså alla de som jobbar för underleverantörer till företaget.

Men jag hoppas att allt detta sker utan statlig inblandning på skattebetalarnas bekostnad och skulle det inte göra det så kommer jag inte gråta över vad som varit utan se möjligheterna av vad som kan ske när tusentals kreativa människor försöker komma på vad de ska göra i stället för att jobba för SAAB. Kanske kan både ett och flera framtida storföretag komma ur detta för att inte tala om många små och medelstora.

Jag måste också säga att jag tycker det är väldigt kul med sådana här initiativ även om det känns mycket tveksamt att de får ihop de pengar som behövs. Men samtidigt kan ju prislappen bli väldigt låg på ett eventuellt konkursat företag och då är allt möjligt:
Saabälskare vill köpa företaget

Sverige behöver fler mångmiljonärer

För några dagar sedan fanns det en debattartikel i Dagens Industri med titeln ”Sverige behöver fler mångmiljonärer” som jag inte haft tid att kommentera fören nu. Och vist håller jag med om titeln, Sverige behöver fler mångmiljonärer. Faktum är att jag tycker det är konstigt att inte fler människor har det som ett av sina seriösa mål här i livet att bli rika.

Jag menar att även om man troligtvis prioriterar andra saker högre än pengar, saker som vänner, familj, ha roligt, trygghet, frihet och mycket annat så är ju faktiskt pengar ofta en väg mot dessa saker.

En del av den fakta som presenteras där är mycket skrämmande. Som att om man inte räknade med bostaden så saknar åtta av tio svenskar ett eget sparkapital. Ser man till internationella jämförelser så har Svenskarna lägst förmögenheter av alla länder på ungefär samma BNP per capita-nivå. Snittsvensken har en nettoförmögenhet som är en sjättedel jämfört med genomsnittsitalienaren till exempel.

Han talar också en del om att andelen svenskar som kan leva på kapitalinkomster är skrämmande liten och han gör också jämförelser med pensionärer i andra länder som kanske inte har några enorma summor sparade men i alla fall tillräckligt för att den avkastningen de får kan ge dem lite extra guldkant på tillvaron.

Den största boven i dramat till att så få svenskar har en förmögenhet anser han vara våra oerhört höga skatter och han säger också att skatteuttaget i princip gör det omöjligt att jobba ihop en förmögenhet som går att leva på. I stället blir de flesta svenskar förmögna på tre sätt: bra husaffärer, lotterivinster eller arv.

Jag håller helt klart med om att de otroligt höga skatterna vi har i Sverige är en stor bov i dramat. Här är det ovanligt att under 50% av ens inkomst går till skatt och det är klart att när staten tar en så stor bit av kakan så blir det inte mycket över för oss som faktiskt har arbetat ihop pengarna att sedan spara.

Men jag håller inte med om att det är omöjligt, tvärt om skulle jag nog vilja säga att nästan alla svenskar faktiskt har en möjlighet att bli mångmiljonärer. Helt utan husaffärer, lotterivinster och arv. Naturligtvis är det kanske lite tuffare och svårare för oss, det tar lite längre tid. Men det är absolut möjligt.

Jag tänkte avsluta med ett citat ur texten:
”Ingen i Sverige driver tanken att man ska kunna bygga upp en förmögenhet som man sedan kan leva på.”

Vadå ingen? Det är ju just detta jag gjort i några års tid nu!

Riksbanken och räntan nästa vecka

På onsdag nästa vecka förväntar sig många att riksbanken åter kommer att sänka räntan. Många är så säkra att diskussionen snarare handlar om hur mycket räntan kommer att sänkas än om den kommer att göra det.

Den populäraste gissningen bland de så kallade experterna är att räntan kommer att sänkas med en halv procentenhet.

Personligen så tror jag också att den kommer att sänkas och ser man i alla fall kortsiktigt på detta så är det något jag personligen gynnas av då mina lån blir billigare förutsatt att låneinstituten också sänker sina räntor till en följd av detta.

Men ser man till Sveriges bästa så är jag helt säker på att en sänkning är mycket dåligt. Jag menar hela den här krisen uppstod ju i mångt och mycket av en lånebubbla. Ska vi då lösa det hela genom att få folk att låna ännu mera?

Personligen tror jag att det bästa för Sverige lite mer långsiktigt är snarare en höjning av räntan. Men det skulle naturligtvis innebära lite mer smärta och ekonomiska problem kortsiktigt så det vågar ingen göra.

Vad tror ni och vad tycker ni? Använd gärna kommentarfunktionen här för att dela med er av era tankar. För er som vill diskutera frågan så har jag även skapat en tråd om detta på ekonomiforumet som ni finner här:
Riksbanken och räntan nästa vecka

20 comments februari 7th, 2009

Privatekonomi i skolan, del 3 – Öppet brev

I denna den tredje och avslutande delen av min trilogi om privatekonomi så går jag ut med ett öppet brev till några av Sveriges mest inflytelserika personer, politiska partier, myndigheter och organisationer och frågar dem vad de gör för att få kursen privatekonomi och sparande att bli en obligatorisk kurs på gymnasiet.

Innan du läser denna del rekommenderar jag att du först läser de två föregående delarna:
Privatekonomi i skolan, del 1 – Problemen
Privatekonomi i skolan, del 2 – Varför inte?

I den första delen tog jag mig en titt på ett antal stora problem i vårat samhälle som utan tvekan åtminstone till stor del skulle kunna åtgärdas med införandet av denna kurs. I den andra delen så gick vi igenom vilka eventuella hinder som skulle kunna vara i vägen för dess införande.

Detta öppna brev vänder sig framförallt till de som nämns nedan, men om du känner att du personligen eller genom det företag eller organisation du representerar även borde ta åt dig av denna text så gör det.

Utbildningsministern blir väl en självklar etta i just den här frågan, men även alla de andra har ett enormt inflytande och kraft att påverka väldigt många människor.

Regeringen och utbildningsminister Jan Björklund
Oppositionen och socialdemokraternas skolpolitiska talesperson Marie Granlund
Varje vecka får vi höra om nya svenskar som hamnat i ekonomiskt klister, svenskar som får lämna sin bostad pga räntehöjningar, antalet ungdomar med betalningsföreläggande hos kronofogden ökade med 30% bland 18-åringarna och 34% bland 19-åringarna bara under förra året. I den internationella undersökning som nyligen gjordes kring ungdomars kunskaper kring ränta valde sex av tio svenska ungdomar fel kring vilket lånealternativ som var bäst samtidigt som endast 41% svarade rätt på frågan om vad ränta är för något. De svenska ungdomarna var sämst av alla på den frågan.

Förra året sa finansmarknadsminister Mats Odell att han vill höja kunskapen om privatekonomi hos svenskarna. För att göra detta så har han har givit Finansinspektionen i uppdrag att utreda hur en folkbildningskampanj om privatekonomi kan se ut.

Varför göra en utredning? I mina ögon finns det bara ett självklart alternativ och det är att göra kurser privatekonomi och sparande obligatorisk på gymnasiet.

Enligt den undersökning som Synovate gjorde 2006 kring just denna fråga var svaret solklart. Av de tillfrågade ansåg hela 91% att det var en bra eller mycket bra ide att göra kursen privatekonomi och sparande till en obligatorisk kurs på gymnasiet.
Stödet var lika stort bland Socialdemokratiska väljare som bland de borgerliga väljarna. Detta är alltså något som era väljare efterfrågar och vill ha.

En ny gymnasiereform är på väg att genomföras, kursen privatekonomi och sparande måste med, det finns inget bättre tillfälle! Se till att ena er över blockgränserna och driv igen frågan tillsammans.

Aktiespararna och dess VD Elisabeth Tandan
Unga Aktiesparare och dess VD Therese Lundstedt
Inför det förra valet så drev ni just denna fråga och ni anordnade egna statistiska undersökningar för att se vilket intresse vår befolkning hade för frågor relaterade till aktier och sparande. Ni gick ut och sa att en kurs i privatekonomi och sparande borde införas på gymnasiet.

Ni har även eran ungdomsorganisation Unga aktiesparare som är direkt riktad mot bland annat de som är i just gymnasieåldern. Enligt Unga Aktiesparare själva så vill ni att alla ungdomar ska ha samma kunskapsmässiga förutsättningar för att bygga en god privatekonomi. Dessutom säger ni att en av era tre viktigaste uppgifter är att driva opinionsbildning.

Så hur jobbar Aktiespararna och Unga aktiesparare i dag med att övertyga politiker om att kursen privatekonomi och sparande ska bli obligatorisk på gymnasiet? Vi har en stundande gymnasiereform och frågan är om det kommer att komma ett bättre tillfälla än så att få in en ny obligatorisk kurs på gymnasiet. Hur ska ni se till att en kurs i privatekonomi och sparande bli en del av denna gymnasiereform?

LO och dess ordförande Wanja Lundby-Wedin
SACO och dess ordförande Anna Ekström
TCO och dess ordförande Sture Nordh
Några av de mest inflytelserika personer vi har här i landet är just ni, ledarna i våra olika fackföreningar. Troligtvis har de flesta av er personliga kontakter högt upp i flera av riksdagspartierna.

Det är också era flera miljoner medlemmar som är de helt vanliga svenskar som tvingas lämna sina hem vid räntehöjningar, som får sina problem uppvisade i programmet Lyxfällan, det är era medlemmars barn vars betalningsföreläggande hos kronofogden ökade med över 30% under förra året, det är era medlemmar som inte ens vet hur man gör för att spara och investera pengar, det är era medlemmar som mår dåligt när skuldberget stiger.

Detta är en ytterst aktuell fråga för er, det rör era medlemmar, deras välbefinnande och eran och deras framtid. Dagens gymnasieelever är morgondagens medlemmar i era fackföreningar.

Man kan naturligtvis fråga sig vad fackföreningar ska ha med skolan att göra, rent logiskt ingenting. Men samtidigt så behöver man bara gå tillbaka till den tiden arbetarna började organisera sig i olika självhjälpsgrupper så ser man att just utbildning var ett av de områden de hjälpte varandra med.

Era medlemmar har sagt det oerhört tydligt med tanke på att över 90% av dem, oavsett vilket parti de röstar på, vill att kursen privatekonomi och sparande ska bli obligatorisk på gymnasiet. Hur ska ni jobba för att hjälpa era medlemmar att driva igenom denna för dem viktiga fråga?

Svenskt näringsliv och dess chef för skola och utbildning Kristina Scharp
Ni satsar väldigt mycket på skolan och har projekt för allt från opinionsbildning till lärarutbildning och framtagandet av skolmaterial och olika verktyg för lärare. För att inte tala om Ung företagsamhet som ni är en viktig partner till.

Ung företagsamhet finns i dag på väldigt många gymnasieskolor runt om i landet och är ett mycket viktigt verktyg för att öppna ungas ögon för företagande och entreprenörskap. Men i mina ögon så borde även privatekonomi vara ett område som intresserar er. Ett ökat aktie och fondsparande bland vår befolkning skulle nämligen medföra att mycket nytt kapital tillförs företagsvärlden, kapital som bland annat kan användas till att bygga upp nya företag.

Ni representerar även många av Sveriges alla arbetsgivare och för de flesta arbetsgivare är det av stor vikt att de anställda mår bra och klarar sig bra. En anställd som är pressad av dåliga lån, som riskerar att få familjen utslängd på gatan kommer sällan att prestera särskilt bra på sin arbetsplats. Vi har en generation som nu lämnar gymnasiet där antalet vars betalningsföreläggande hos kronofogden ökade med över 30% under förra året. Hur ska dessa kunna bli framtida medarbetare på de företag ni representerar innan de ens lärt sig ta ansvar för sina liv?

Mina egna efterenheter är också att ett ökat intresse för privatekonomi ofta medfört ett ökat intresse för entreprenörskap och företagande. Något som inte minst visats av denna bloggs läsare.

På vilket sätt kommer ni att bidra till att försöka få kursen privatekonomi och sparande till att bli en obligatorisk kurs vid gymnasiet?

Skolverket och dess Generaldirektör Per Thullberg
På er egen webbplats skriver ni att den svenska gymnasieskolan ger grundläggande kunskaper för yrkes- och samhällsliv och för vidare studier. Lpf 94 säger saker som:
”Utbildningen skall främja elevernas utveckling till ansvarskännande människor, som aktivt deltar i och utvecklar yrkes- och samhällslivet.”

”Gymnasieskolan skall med den obligatoriska skolan som grund fördjupa och utveckla elevernas kunskaper som förberedelse för yrkesverksamhet och studier vid universitet och högskolor m. m. och som förberedelse för vuxen livet som samhällsmedborgare och ansvariga för sina egna liv.”

I mina ögon så är det uppenbart att dagens gymnasieskola inte lever upp till dessa saker. Hur kan man säga att en individ som inte planerat sin ekonomi och boende bättre än att denne måste sälja sin lägenhet om räntan stiger med 0,25 procentenheter tar ansvar för sitt eget liv?

Hur kan man säga att gymnasieskolan förbereder våra 19-åringar för att arbeta och verka i samhället när antalet vars betalningsföreläggande hos kronofogden ökade med över 34% under förra året bland 19-åringar?

Hur kan man säga att gymnasieskolan förbereder eleverna för vuxenlivet som samhällsmedborgare och ansvariga för sina egna liv när, enligt den stora internationella undersökning som presenterades i år, sex av tio svarade fel när det gällde att välja bäste lånealternativet och endast 41% av dem viste ens vad ränta var för något?

För att våra elever och gymnasieskolor ska kunna leva upp till de saker som ni själva, skolverket, samt Lpf 94 tar upp ser jag ingen annan väg än att eleverna måste få börja lära sig om privatekonomi och sparande.

Hur kan det vara mer viktigt att vi i skolan får lära oss att göra smörknivar, stryka kläder, spela fotboll, måla, lära oss om Napoleon, lära oss tala ett främmande språk, lära oss om buddismen osv än att vi får lära oss att ta ansvar för våra egna liv? Lära oss hur vi gör vår deklaration, lära oss hur vi inte hamnar i skuldfällor, lära oss hur vi gör en budget, lära oss hur vi sparar lite och investerar lite?

Vad har jag för användning av ett främmande språk eller mina kunskaper om Napoleon när jag tvingas leva på existensminus för att betala av de skulder jag dragit på mig?

Hur jobbar ni inom skolverket i dag för att få gymnasieskolorna att leva upp till de krav som ni och Lpf 94 ställer kring elevernas privatekonomiska kunskaper? Hur ser ni på möjligheten att en kurs i privatekonomi skulle kunna bli en obligatorisk kurs på gymnasiet i samband med nästa gymnasiereform?

17 comments juli 15th, 2008

Privatekonomi i skolan, del 2 – Varför inte?

Då var det dags för den andra delen av min trilogi om varför kursen privatekonomi och sparande borde bli obligatorisk för alla gymnasieelever. Innan du läser denna del kan det vara bra att du först tar dig en titt på den första delen:
Privatekonomi i skolan, del 1 – Problemen

I den här delen av trilogin ska vi ställa oss den på pappret så simpla frågan, varför inte? Vad finns det egentligen för anledning till att inte införa privatekonomi och sparande som en obligatorisk kurs på gymnasiet?

Den första frågan vi bör ställa oss är naturligtvis, kan det vara så att de som bor i vårat land helt enkelt inte är intresserad av att införa denna kurs? Det kanske bara är en ekonominörd som jag som ser den som en självklarhet, vanliga människor kanske inte vill att den införs?

Nej så är det verkligen inte. 2006 gjorde Synovate en stor undersökning i just denna fråga och svaret var solklart. Av de tillfrågade ansåg hela 91% att det var en bra eller mycket bra ide att göra kursen privatekonomi och sparande till en obligatorisk kurs på gymnasiet.

Stödet var lika stort bland Socialdemokratiska väljare som bland de borgerliga väljarna. Bland Vänstern ligger stödet på hela 93% medan miljöpartiet ligger något efter de andra på bara 85%.

Så det är helt uppenbart att anledningen till att man inte gör kursen obligatorisk inte har något att göra med folkets stöd för frågan, den har ett mycket starkt stöd från svenskarna, oavsett politiskt tillhörighet.

Näste steg som jag vill göra är att titta på vad man får lära sig i skolan i dag och om det helt enkelt kan vara så att denna kurs inte passar in. Det är såklart ett oerhört stort projekt att ta sig en titt på gymnasieskolan som helhet men en bra start anser jag vara att titta på vad som står i Lpf 94. För er som inte vet vad Lpf 94 är för något så kan jag berätta att det är ett dokument framtaget av Utbildningsdepartementet angående gymnasieskolans värdegrund och uppgifter, samt mål, riktlinjer, kunskaper, normer och värden, elevernas ansvar och inflytande, bedömning och betyg samt rektors ansvar. Detta dokument är alltså något som alla gymnasieskolor och lärare måste följa. Nedan kommer några citat ur denna bok:
”Utbildningen skall främja elevernas utveckling till ansvarskännande människor, som aktivt deltar i och utvecklar yrkes- och samhällslivet.”

Hur kan du vara en ansvarskännande människa om du inte ens klarar av att ta ansvar för ditt eget liv? Om du tvingas sälja din lägenhet om räntan stiger 0,25 procentenheter?

”Skolan har uppgiften att till eleverna överföra värden, förmedla kunskaper och förbereda dam för att arbeta och verka i samhället.”

Hur kan en skola ha förberett eleverna för att arbeta och verka i samhället om de inte kan göra en budget eller en deklaration efter avklarade studier? Om de inte vet hur de ska löneförhandla när de söker sitt första jobb? Om de inte ens vet hur de sparar och investerar pengar?

”Gymnasieskolan skall med den obligatoriska skolan som grund fördjupa och utveckla elevernas kunskaper som förberedelse för yrkesverksamhet och studier vid universitet och högskolor m. m. och som förberedelse för vuxen livet som samhällsmedborgare och ansvariga för sina egna liv.”

Och hur är man förbered för vuxenlivet, livet som samhällsmedborgare och ansvarig för sitt eget liv utan grundläggande privatekonomiska kunskaper?

Jag tror nog att det räcker med exempel från Lpf 94, det finns inget där som gör att inte privatekonomi och sparande passar in, tvärt om tycks Lpf 94 snarare uppmuntra till denna kurs.

Hur kan det vara mer viktigt att vi i skolan får lära oss att göra smörknivar, stryka kläder, spela fotboll, måla, lära oss om Napoleon, lära oss tala ett främmande språk, lära oss om buddismen osv än att vi får lära oss att ta ansvar för våra egna liv? Lära oss hur vi gör vår deklaration, lära oss hur vi inte hamnar i skuldfällor, lära oss hur vi gör en budget, lära oss hur vi sparar lite och investerar lite?

Vad har jag för användning av ett främmande språk eller mina kunskaper om Napoleon när jag tvingas leva på existensminus för att betala av de skulder jag dragit på mig?

Nu menar jag naturligtvis inte att vi inte ska lära oss de saker jag nämner ovan, tvärt om så är många av dessa saker både intressanta och användbara, jag menar bara att när jag tittar på dessa olika saker så kan jag inte se att inte kursen privatekonomi och sparande inte skulle passa in bland allt annat vi får lära oss. Faktum är att jag själv så sent som förra året läste en bok om Napoleon och njöt varje sekund av den, ville verkligen inte att den skulle ta slut. Så det är inte de andra kurserna jag kritiserar, jag kritiserar avsaknaden av privatekonomi och sparande.

Den sista grundfrågan jag kommer på är då att det kanske helt enkelt vore för svårt att lägga till en ny kurs som obligatorisk vid gymnasiet? Jag menar gymnasieskolan har ju funnits i många år och det kanske inte bara går att lägga till och ta bort kurser hur som helst?

Nej faktiskt inte, både den förra regeringen och den nya regeringen har kommit fram till att Historia ska bli en obligatorisk kurs på gymnasiet och detta kommer att ske vid nästa gymnasiereform som just nu hållet på att planeras. Och om Historia ska bli det så finns det väl inget som hindrar att även en till kurs ska bli det? Dessutom passar ju det hela perfekt med tanke på att gymnasiereform håller på att planeras, kan väl inte finnas något bättre tillfälle för en sådan förändring än då?

För att avsluta denna den andra delen av trilogin så tänkte jag bli lite konspiratorisk och låta era egna tankar och hjärnor jobba och fundera lite. Kan det vara så att politikerna är rädda för att förlora makt? Det är nämligen som så att ju mer en människa lär sig att klara sig på egen hand desto mindre blir dennes beroende av staten och desto mer frihet vill denna människa ha. Är staten rädda för att införa en reform som i mångt och mycket skulle minska behovet av dem?

Nu vidare till den tredje och sista delen, du finner den här:
Privatekonomi i skolan, del 3 – Öppet brev

34 comments juli 9th, 2008

Privatekonomi i skolan, del 1 – Problemen

Redan 2006, när min blogg endast var två veckor gammal så skrev jag ett inlägg som handlade om att kursen privatekonomi och sparande borde bli obligatorisk för alla på gymnasiet, i alla fall så länge som vårt skolsystem ser ut, finansieras och fungerar som i dag.

Detta är en fråga som är oerhört viktigt för mig och någon jag verkligen är villig att kämpa för då jag vet hur viktig denna fråga är för Sveriges framtid och vilken förändring en sådan kurs skulle kunna göra i många människors liv förutsatt att den sker på ett vettigt sätt.

Därför har jag nu återigen valt att väcka liv i denna fråga här i bloggen, den här gången i än större skala, detta kommer att bli en artikelserie i tre steg. Denna, den första delen handlar om vilka problem vi har i dagens samhälle som utan tvekan skulle minska enormt med rätt utbildning.

För mindre än en vecka sedan så höjde riksbanken räntan med 0,25 procentenheter, resultatet lät inte på sig, som varje gång en räntehöjning sker tog det inte många minuter för tidningarna att publicera snyftartiklar om folk som tvingas flytta från sitt hem pga räntehöjningen.

T ex kunde man läsa detta i en artikel från Aftonbladet publicerad efter höjningen:
”Tvåbarnsmamma Anna Lindhe, 48: Jag vet inte vad jag ska göra
För den ensamstående tvåbarnsmamma Anna Lindhe, 48, slår räntehöjningen hårt.
Nu funderar hon på att sälja sin lägenhet.
– Man mår illa, det är helt vidrigt, säger hon.

– Jag har stått ut nu i flera månader och tagit ur mitt sparkapital. Jag klarar mig ett litet, litet tag till. Sen är det slut, säger hon.”

Detta är absolut ingen kritik mot kvinnan i artikeln, hon har bara handlat efter sitt kunnande och gjort vad hon trott varit det bästa för sig och sin familj och hon är absolut inte ensam, Aftonbladet presenterade tillsammans artikeln en undersökning som visade att 3% redan tvingats flytta, 10% tvingas flytta nu pga den senaste höjningen och ytterligare 11% överväger att flytta nu. Totalt sett har alltså 24% av de som deltog i den undersökningen aftonbladet presenterade tvingats flytta eller är på väg att behöva flytta pga ränteökningarna.

Nej! Jag tar tillbaka det jag skrev i föregående stycke. Det är inte på grund av ränteökningarna de tvingas att flytta, det är pga ekonomisk okunskap de tvingas flytta, pga bristen på kunskap och utbildning när det gäller privatekonomi. I alla fall i de flesta fall.

Jag få väldigt många mail från folk som vill ha hjälp med sparande och investerande och förutom de tips jag skriver till dem så brukar jag också alltid lägga till följande del:
Över allt kommer du få tips och råd när det gäller aktier och fonder. Du kommer få det på banken, av arbetskamraterna, i tidningar, på tv, av taxichauffören, i den här bloggen och i andra bloggar, från dina vänner, från böcker och på massor av andra ställen.

Det är naturligtvis vettigt att lyssna på andra människor, ta till sig tips och råd och försöka lära sig så mycket som möjligt. Men du måste alltid ta reda på fakta och bilda dig en egen uppfattning, det är dina pengar det handlar om och gör du en dålig investering efter att ha lyssnat på någon annan så är det aldrig dennes fel, det är alltid ditt och det är dina pengar som gått förlorade.

Det här svaret gäller egentligen inte bara när man ska investera i aktier och fonder i vårt samhälle, det gäller allt. Vi ser ett väldigt bra exempel på detta om vi fortsätter att titta på artikeln från Aftonbladet:

”Hon är kritisk mot den information hon fått av banker och mäklare.
– Banken tar inget ansvar, de lånar glatt ut, säger Anna Lindhe.

– Jag borde ha bundit mina lån tidigare, men jag har lyssnat när de säger räntan kommer att sänkas snart, nu är det för sent att binda, det är bara att ha is i magen”

Man kan egentligen inte klaga på henne eller alla andra svenskar som tänker och agerar likadant. De agerar ju bara logiskt baserat på sin okunskap om dessa områden. De lyssnar på någon de tror kan mer än en själv och litar på de råden. Hur skulle hon och andra människor i samma situation kunna göra något annat utan rätt kunskap?

Hon gjorde helt rätt som talade med banker och mäklare för att få mer information. Men då hon själv saknade kunskap i ämnet och inte la ner tid på att lära sig mer om det kunde hon inte ta nästa steg, att själv skaffa sig en bild av situationen utvärdera vad bankerna och mäklarna sa och skaffa sig en egen bild av situationen och räkna ut vad som var rimligt för just henne.

Tidigare i vår hade DN en artikel med titeln Unga har noll koll på pengar. Den artikeln handlade bland annat om att antalet ungdomar som fått betalningsförlägganden hos kronofogden hade ökat med 30% bland 18-åringar och 34% bland 19-åringar och detta var bara på ett års tid!

I artikeln framgår att konsumentverket och kronofogen vill höja kunskapsnivån genom att satsa på undervisning i privatekonomi i landets skolor. Rikskronofogde Eva Liedström Adler gör följande uttalande:
”Ungdomar måste få kunskap i skolan, oavsett vilka förutsättningar de har”

En annan artikel från tidigare i år har titeln Unga svenskar sämst på räntor och är från tidningen Sydsvenskan. I den publiceras en internationell undersökning där det gällde att välja bästa lånealternativet. Sex av tio valde fel!

Undersökningen gav en hel del skrämmande fakta om Svenska ungdomar:
På frågan ”vad är ränta?” valde bara 41 procent av de svenska ungdomarna rätt svar – priset för att låna pengar.
32 procent trodde det var en avgift från banken, 3 procent trodde det var uppläggningsavgift, 8 procent svarade den statliga skatten på penninglån, 4 procent inget av alternativen och 13 procent svarade vet ej.

De svenska ungdomarna var sämst av alla i denna fråga

Ett annat tecken på hur dåligt ställt det är med privatekonomiska kunskaper i Sverige ser jag personligen väldigt tydligt då en av de vanligaste frågorna jag får via min blogg är just hur man gör för att spara, hur man gör för att köpa aktier och liknande. Folk skriver till mig och är helt chockade när de sätt här vad ränta-på-ränta kan göra och tycker att det är skandal att de inte fått lära sig om detta tidigare.

Om vi skulle gå ut och besöka alla Sveriges gymnasieskolor och fråga eleverna om hur man t ex deklarerar eller gör en budget, hur många tror ni skulle kunna ge ett säkert och korrekt svar på bägge dessa frågorna?

Jag vill avsluta det här inlägget med följande stycke:
Oavsett om det handlar om ett bostadslån, ett SMS-lån, kreditkort eller något annat så är det inte långivarna det är fel på, det är låntagarna. Även om vissa långivare såklart kan använda något tvivelaktiga metoder så är det alltid ditt ansvar att ta reda på fakta och ta nog genomtänkta beslut. För att kunna göra detta krävs kunskap.

Nu vidare till del 2, den finner du här:
Privatekonomi i skolan, del 2 – Varför inte?

26 comments juli 8th, 2008