En sak jag har tänkt på är hur många människor som med tiden väljer att stagnera i sin kunskapsutveckling. För vissa sker det medan de fortfarande går i skolan men för de flesta så tycks det ske några år efter att de har börjat jobba. De slutar helt enkelt att lära sig nya saker. Nu menar jag naturligtvis inte att dessa aldrig mer lär sig något nytt utan snarare att deras själva strävan efter att lära sig nya saker eller spetsa till sina befintliga kunskaper tycks minska drastiskt.
Jag tror att många som läser just den här bloggen är lite bättre än medelsvensson på sådant här, för ni besöker ju trots allt den här bloggen av en viss anledning, ni har ett intresse för ekonomi, sparande, investerande och entreprenörskap eller åtminstone vissa av dessa saker och många av er besöker säkerligen bloggen för att ni vill läsa om just dessa saker och kanske till och med att lära er något nytt på kuppen om ni har tur.
Men om ni tittar på er bekantskapskrets, hur många av dem har läst en bok det senaste året utan att det varit kurslitteratur som ingår någon form av utbildning de deltar i eller något som de pga sitt jobb blev tvingade att läsa? Av de som läst en bok som inte skedde genom tvång så vad är det för bok eller böcker som de har läst? Läser de romaner? Deckare? Fantasy? Humor Science Fiction?
Min gissning är att de flesta ur din bekantskapskrets som läst böcker läst just någon form av skönlitteratur. Hur många av dina vänner valde i stället att lära sig böcker som de lärde sig något av? När läste du själv en bok du lärde dig något av? Om varken du eller dina vänner valt skönlitterära böcker så är ni inte ensamma. När det gjordes en undersökning på folks läsvanor i USA så visade det sig att 40% av den amerikanska befolkningen inte läst en bok som man lär sig av sedan de slutade att studera.
Tror du att dina vänner skulle bli mer motiverade att läsa om jag berättade att samma undersökning visade att snittmiljonären i USA läser en till två böcker i månaden som inte är skönlitteratur! Kan detta vara en slump?
Personligen så kommer jag fram till en hel del intressanta tankar av detta. Tex om man skulle kolla på vad som krävs för att bli en av de absolut bästa i landet inom sitt yrkesområde. Har tyvärr inte hittat någon statistik från Sverige men i USA så läser snittpersonen minde än en bok om året som inte är av typen skönlitteratur. Tänk då om du läste en bok i veckan riktad mot ditt arbetsområde. Då skulle du läsa 50 böcker om året. Fatta vilken enorm fördel 50 böckers kunskap måste ha mot mindre än en boks kunskap!
Nu är naturligtvis inte alla yrkesområden utformade så att du blir särskilt mycket bättre av att läsa böcker om dem, men jag är helt övertygad om att det finns massor av yrken här i Sverige där du utan tvekan skulle ha stor nytta av det och där du om du läste 50 böcker på ett år skulle vara på god väg att bli en av de skickligaste i Sverige på området.
Om du var en av de skickligaste i Sverige inom ditt område och helt klart den skickligaste på din arbetsplats, skulle du då sitta förhållandevis säkert om din chef var tvungen att säga upp någon eller några? Skulle att du var i särklass bäst på din arbetsplats göra dina löneförhandlingar betydligt lättare och de krav du kan ställa där betydligt högre? Skulle att du var bland de bästa inom ditt område vara en fördel när du bestämmer dig för att starta eget företag inom detta?
Nu är det kanske inte så kul att läsa 50 böcker om liknande saker varje år och allt ens lärande behöver knappast komma från just böcker, inte ens hälften av mitt eget lärande kommer från böcker. Men jag tror att alla förstår själva grundtanken.
En normal arbetsvecka består för de flesta svenskar av 40 arbetstimmar, vilket i sin tur betyder att den normala arbetsmånaden består av 160 arbetstimmar. Men om detta är det normala, borde du inte jobba mer än så om du vill uppnå något som är mer än bara det normala?
Jag hörde ett rätt intressant resonemang för en tid sedan som man skulle kunna kalla för 40-timmars regeln. Den säger att du arbetar 40 timmar varje vecka för din överlevnad medan allt du gör som är utöver dessa 40 timmar gör du för framgång. Det är svårt att bli mer framgångsrik än andra människor om du inte gör mer än dessa människor, det är svårt att vara mer än en medelmåtta om man inte gör mer än en medelmåtta. Varje timma utöver de 40 första är en investering din framtid.
Tittar man på hur många timmar per vecka ”self made” miljonärer i USA jobbar varje vecka så ligger medelvärdet på 59 timmar i veckan. Tittar man på den stora undersökning som gjordes bland svenska småföretagare 2007 så visade den att 72% av dessa egenföretagare jobbar mer än 40 timmar i veckan och 23% av dem jobbar mer än 50 timmar i veckan.
Naturligtvis har de flesta av dessa hårdjobbare inte bara tryckt in all den extra tiden på de befintliga vardagarna utan många av dem jobbar även en hel del under helgerna.
Nu är naturligtvis inte det hela så här lätt och jag är helt säker på att många inklusive mig själv värderar fritid högre än att kunna tjäna lite mer pengar. Dessutom passar nog texten ovan bättre för egenföretagare och entreprenörer än för den som planerar att bli rik genom sparande och investerande, även om en sådan här inställning utan tvekan skulle medföra att du både tjänade mer och snabbare avancerade till högre positioner inom företaget (vilket i sin tur medför att du bla tjänar ännu mera) och ju mer du tjänar desto mer skulle du kunna investera och därmed också bli rikare och rik snabbare.
Man kan ju även tänka sig andra vägar att gå, som att tex jobba mer, hårdare och effektivare under den vanliga arbetsdagen eller varför inte kombinera detta med att jobba ett par timmar extra varje vecka, då kommer du inte upp i så våldsamt mycket arbetstid men du kommer ändå med råge att slå medelsvensson stort.
Personligen tror jag att nyckeln ligger i att jobba med något du älskar. För jobbar man med något man älskar, något man tycker är riktigt roligt så blir det ju inte riktigt ett jobb på samma sätt längre utan snarare en hobby som du också råkar tjäna pengar på. En hobby som du utan tvekan hade hållit på med på fritiden även om du inte hade fått betalt för det. Så ser jag själv mycket på mitt egenföretagande, det är något jag tycker är roligt, något av en hobby för mig men också något som jag lägger ner en hel del kvällar och helger på och som jag tjänar pengar på.
På samma vis kan säkert den som investerar på börsen vid sidan om ett vanligt 40 timmars jobb tänka. All den tiden du spenderar med att läsa böcker om aktier och börsen, all den tiden du sitter och följer börsen, läser företagsrapporter, utvärderar olika företag du funderar på att investera i, går kurser relaterat till detta, går på olika föreläsningar och event relaterat till detta, när du sitter och diskuterar börsen med andra intresserade osv. Denna tid är ju exakt det samma som det som jag nämner ovan och börjar du tänka på det viset så inser du nog att du ofta jobbar betydligt mer än 40 timmar i veckan.
Men jag påstår absolut inte att ens mål ska vara att jobba så mycket som möjligt, tvärt om tror jag nog att många vill bli rika just för att de inte vill behöva jobba så mycket. Men att jobba mycket under en period av sitt liv kan medföra att du snabbare når dina rikedomsmål och snabbare kan jobba så mycket eller lite du själv vill. Och dessutom gör du något du tycker är skitkul, är det då ens ett jobb bara för att du råkar tjäna pengar på det?
Jag håller just på att läsa boken Må bra under tiden du lyckas vilken är riktad mot företagare och entreprenörer. Jag kommer att återkomma med en recension av den inom någon vecka eller två. Vissa delar gillar jag medan andra inte känns som något för mig, men just inom området att fokusera tycker jag att författarna tar upp ett rätt bra exempel som jag tänkte återge här.
1. Utgå från platsen där du är just nu och välj ut en specifik sak någon stans i rummet. Vilken typ av sak du väljer har ingen betydelse, det kan vara en lampa eller något helt annat.
2. Välj sedan en annan sak i rummet där du befinner dig, denna ska befinna sig så långt bort från den första saken du valt som möjligt, gärna nåt på andra sidan rummet.
3. Under 30 sekunder ska du nu blunda och medvetet välja att i tanken fokusera på dessa objekt på samma gång. Försök göra fokus riktigt skarpt, och lägg det på båda sakerna inklusive de platser där de befinner sig, med all kraft du kan uppbåda.
4. Läs inte mer på den här sidan innan du följt ovanstående instruktioner.
Så, hur gick det? Lade du märke till hur din uppmärksamhet växlade mellan de både objekten? Det går nämligen inte att fokusera på båda på samma gång om du inte i tanken grupperar ihop dem till ett gemensamt objekt. Vår mänskliga förmåga att fokusera är verkligen enastående, men också på så sätt att den tydligt är begränsad till en sak i taget.
Detta är onekligen en intressant iakttagelse och helt klart värt att ha i bakhuvudet när man väljer att fokusera på olika saker, tex inom företagande. Boken fortsätter även att fördjupa sig inom området genom att gå in på dessa olika val och hur de påverkar en. Tex genom att människor ofta fokuserar på vad de inte vill ha i stället för vad du vill ha.
Är du sjuk så fokuserar du inte på att du vill bli frisk, du fokuserar på att du inte vill vara sjuk. Genom att fokusera på att du inte vill vara sjuk så fokuserar du också automatiskt på just ordet sjuk och att vara sjuk. Detta kan medföra att du genom ditt fokuserande på att vara sjuk i stället för att på att vara frisk förstärker din sjukdom eller håller kvar den längre än vad du annars hade gjort.
På samma vis så om vi tittar på pengar så kan du koncentrera dig på hur mycket pengar du vill ha och hur du ska skaffa dem. Eller så kan du tänka på hur lite pengar du har och hur mycket som saknas innan du nått ditt mål.
Detta kan onekligen låta väldigt flummigt och så men i alla fall när det gäller pengar så säger min erfarenhet att detta ofta stämmer, de människor som vet att de kommer att bli rika och fokuserar på hur de ska bli det luckas nästan alltid medan de människor som säger att det är omöjligt att bli rik att man bara kan födas rik eller vinna pengar, de som alltid gnäller över hur lite pengar de har i stället för att göra något åt det hela, de blir heller aldrig rika. Kommer genast att tänka på det här gamla citatet av Henry Ford: ”Oavsett om du tror att du kan, eller om du tror att du inte kan, har du helt rätt.”
Så vilka är era tankar? Är ni bra på att styra erat fokuserande till både rätt saker och till rätt tankesätt?
Tidigare i höstas var jag på en middag med bordsplacering och flera vid mitt bord inklusive en medelålders man som jag hamnade bredvid var sådana jag aldrig tidigare träffat.
Efter att ha talat med honom en stund så fick jag veta att han till vardags var grundare av och VD för ett medelstort företag med ett tvåsiffrigt antal anställda. Det i sig och vad företaget gör och så var naturligtvis väldigt intressant att lyssna på. Men vad jag tyckte var mest intressant var vad han gjort när han inte satt på sitt kontor och var chef över alla sina anställda.
Den här mannen hade nämligen genom sitt entreprenörskap och företagande nått det läget i livet där han i princip kan göra vad han vill, han skulle troligtvis inte behöva arbeta en dag till i sitt liv och ändå kunna leva gott fram till döden. Än hade han dock inte slutat som VD och sålt sitt företag, något som jag inte heller tror att han kommer att göra de närmaste åren även om han talade lite om det, min uppfattning är att han tycker att det är för roligt för att sluta med helt.
Men vad han gjorde var att han en vardag i veckan var ”ledig” från sitt eget företag och i stället jobbade som lärare i ett yrkesämne på en gymnasieskola. Naturligtvis var ämnet han undervisade i relaterat till vad hans företag jobbar med, dvs ett område där han om någon verkligen är expert. Detta var uppenbarligen inget han gjorde för att han behövde pengarna, tvärt om fanns det inte någon anledning för honom alls att ha ett extra jobb annat än att detta var någon han verkligen ville göra och som han tyckte var otroligt rolig och givande.
Han hade dessutom som personligt mål att varje år fixa jobb åt åtminstone två av sina elever varje år. Han undervisade i årskurs tre så det handlade alltså om att dessa elever skulle ha anställning hos ett företag direkt efter att de tagit studenten. Eftersom han själv undervisade dem så hade han ju oerhört bra koll på vilka av eleverna som var ambitiösa, vilka man kunde lita på, vilka som var riktigt duktiga osv.
Genom sin roll som företagare hade han byggt upp ett stort kontaktnät med andra företagare, kunder, kollegor, konkurrenter osv. Dessa företagare har ju en personlig relation till honom och vet att de kan lita på honom och om han rekommenderar någon till dem så vet de att han inte skulle göra det om han inte personligen kunde backa upp att personen han rekommenderade verkligen var duktig och värd att anställa.
Hittills hade han varje år som han jobbat på gymnasieskolan vid sidan av sitt vanliga VD-jobb med råge överträffat målet om att fixa jobb åt minst två av sina elever varje år.
Vad skulle du göra när du kunde göra vad du ville och pengar inte var ett problem?
Personligen så anser jag det vara ett måste att drömma om framtiden om man vill lyckas. Dessa drömmar hjälper till att motivera en och inspirera en att lägga ner all den tid och energi som krävs för att lyckas oavsett vad det är man vill lyckas med. Oftast handlar det inte heller om enbart en sak man vill lyckas med utan väldigt många olika saker som i kombination med varandra skapar ens ”perfekta” liv.
Det kan handla om allt från vilket jobb man har, till var man bor, till en eventuell familj man har, till vilka ens vänner är, till vad man har presterat och uppnått här i livet. Det kan handla om vad som helst egentligen.
Men en sak jag ofta tror skiljer den vanliga människan från de som verkligen uppnår alla eller i varje fall många av dessa drömmar är hur de använder sig av drömmarna. För den vanliga människan är drömmarna just drömmar, något ouppnåeligt och orimligt, något som förblir drömmar.
Många av de som verkligen lyckas tror jag i stället är sådana som börjar att analysera sina drömmar och förändra livet utifrån dem.
Tänk att du drömmer dig fram 30 år i tiden och att du då lever det som enligt dig själv skulle vara det perfekta livet. Allt från hälsam, till ekonomi, till yrke, till kärlek, till vänner osv.
Tänk efter i olika steg för vad du varit tvungen att göra under dessa 30 år för att ha nått till det drömläget du nu befinner dig i. Vad har du varit tvungen att förändra i ditt liv? Vilka saker som du tidigare inte gjorde/höll på med har du börjat med? Vilka saker som du gör i dag har du slutat med? Vilka människor umgås du med? Vilka människor umgås du inte längre med?
Inom vissa områden kan det säkert vara lämpligt att dela upp det hela lite för att göra det mer greppbart, kanske genomföra detta en gång riktat mot ekonomi, en gång riktat mot din hälsa osv.
Om det finns något i ditt liv som du skulle göra annorlunda om det inte fanns något som begränsade dig, börja redan i dag planera på hur du ska kunna riva upp dessa begränsningar och genomföra denna förändring redan inom en snar framtid.
Jag är helt säker på att den allra vanligaste anledningen till att människor inte lyckas ekonomiskt är att de faktiskt inte inser att det är möjligt för dem att göra det. Att analysera drömmar på det här viset kan vara ett steg till att inse att det faktiskt är möjligt.
Tidningen Connoisseur är en tidning som de rikaste i Sverige får. Kravet för att få den är att man har en nettoförmögenhet på minst 5 miljoner kronor eller en årslön på 1 100 000 kr. Dock så har jag uppfattningen av att många av Sveriges rika inte har den här tidningen, faktum är att färre än en halv procent av den svenska befolkningen får denna tidning och jag är övertygad om att betydligt fler än så har en nettoförmögenhet på minst 5 miljoner. Det är väl snarare att någon eller några procent av den svenska befolkningen är så rika?
I dag så pressenterade i alla fall DN litet statistik för vad strax över 1 000 av tidningens läsare tycker i olika frågor, något som jag tycker kan vara intressant att ta del av här i bloggen.
De flesta av dem tycker inte att det är någon skillnad mellan kvinnliga och manliga chefer. Däremot av de som tycker att det är skillnad så föredrar fler män än kvinnor som chefer.
Vad de tycker är bäst med manliga chefer är: Rak kommunikation, fokuserade, inget skitsnack, samarbetsförmåga, fattar snabba beslut.
Vad de tycker är bäst med kvinnliga chefer är: Empati, lyssnar, prestigelösa, simultankapacitet.
86% av miljonärerna är ständigt uppkopplade och nåbara i tjänsteärenden även när de är lediga. 33% av dem jobbar mer än 51 timmar i veckan. 4% arbetar över 70timmar i veckan.
Några av dem skulle vilja arbeta mindre men de flesta tycker att det är bra som det är.
43% av dem tycker att svensken generellt arbetar för lite.
Majoriteten av dem är nöjda med den nya regeringen.
90% av dem tycker att företagarklimatet har blivit bättre eller är minst lika bra som innan sedan regeringsskiftet.
74% av miljonärerna tycker att det är bra att avgiften till a-kassan höjts.
Så lite kommentarer från mig:
När det gäller kvinnliga chefer så har jag väl inte så mycket att säga, att de flesta tycker att de inte är någon direkt skillnad mellan manliga och kvinnliga chefer känns rätt naturligt.
Att de rika är uppkopplade och nåbara i tjänsten även när de är lediga samt att de rika jobbar så mycket känns väldigt rimligt. Tror till och med att den siffran är lite för låg, skulle fler än de 1 100 rika personer som deltog i undersökningen svara så skulle den siffran stiga. Den forskning som gjorts på rika personer visar ju att snittpersonen som blivit rik på egen hand jobbar ungefär 59 timmar i veckan.
Det är också väldigt logiskt att någon som själv jobbar och sliter hårt i 50 – 80 timmar i veckan tycker att någon som bara jobbar 40 timmar i veckan jobbar i minsta laget.
Då de flesta personer som är rika också blivit det på egen hand samt som vi redan konstaterat jobbar betydligt mer än snittsvensken så är det också naturligt att de uppskattar en regering som just satsar på de som arbetar och gör rätt för sig.
När det gäller företagarklimatet så anser jag personligen att det finns mycket kvar som kan förbättras.
A-kassan höjdes är något jag själv tycker är mycket bra och jag skulle gärna se att den höjdes ännu mera. Varför vill jag då det? Jo för att jag anser att a-kassan ska vara en försäkring och inte ett bidrag. En försäkring är något där det försäkringstagarna betalar in för sin försäkring också täcker utgifterna när någon behöver hjälp från försäkringen. Jag vet inte exakt hur fördelningen är nu men innan den nya regeringens ändringar så var under 10% av a-kassan en försäkring och resten var bidrag.
Robert G Allen, multimiljonär, författare och fastighetskung berättar i sin bok Multiple Streams of Income en liten historia om sitt egna liv och hur han praktiskt taget ”misslyckade” till sig sin förmögenhet. Denna berättelse citerar jag nedan:
Jag vet att det låter galet men hade det inte varit för misslyckanden så hade jag aldrig lyckats och jag hade aldrig blivit dollarmiljonär. Tro det eller ej men jag misslyckade mig till den första miljonen.
Jag tog min MBA examen tillhörandes den tredjedelen av klassen som gjorde de två bästa tredjedelarna möjliga. Jag kände mig tursam som över huvud taget lyckades ta min examen. Jag minns hur jag ofta på de olika kurserna kände mig allmänt förvirrad, till och med dum.
När min examen kom allt närmare så började jag aktivt att leta jobb. Jag skickade min CV till de 30 företag i landet som jag allra helst ville arbeta för. Jag ringde till flera av dem, vart kallad på en del intervjuer med mera. Jag hade stora förhoppningar om ett jobb. Allt fler av mina klasskamrater fick jobb och skröt om hur höga deras ingångslöner var men allt jag fick var brev på brev som talade om att jag inte fått jobbet.
Under ett par månaders tid fick jag brev från företag som Gillett, General Food, Kodak, Lipton, Max Factor, General Motors och många, många fler. Du skulle troligtvis känna igen namnen på dem allihop. Alla dessa brev tackade mig för visat intresse men talade om att de inte ville ha mig.
Men jag hade ett ess kvar i rockärmen, Proctor and Gamble, företaget som var på förstaplatsen över de företag jag allra helst ville arbeta för hörde av sig och de betalade för min flygresa så att jag kunde åka till dem för en intervju!
När intervjun var över var jag så upphetsad, hade skyhöga förväntningar och längtade efter att få börja arbeta för dem. Sedan kom brevet. Det kom den 15 april. Jag borde ha förstått att jag inte skulle ha öppnat brevet den 15 april. Inget bra händer denna dag! Det var detta datum Titanic sjönk, Abraham Lincoln vart skjuten, den dagen vi betalar våra skatter. Och den dagen fick jag brevet från Proctor and Gamble. Naturligtvis stod det att de inte ville ha mig. Detta var mitt sista företag, jag hade ingen stans kvar att vända mig.
Vet ni vad det var som fick mig att fortsätta under dessa hårda stunder? Det var dom där breven, dom gjorde mig arg, till och med rasande! Jag satte in alla dessa brev i en pärm för att spara dem. Jag svor att jag skulle lyckas även om Amerikas största och bästa företag tyckte annorlunda.
Trotts min bestämdhet och övertygelse så hade jag fortfarande inte något jobb. Jag berättade om mina problem för en bekant som var en av de mer lyckade inom fastighetsbranschen i staden där jag bodde. Han erbjöd mig ett jobb som försäljare av fastigheter.
Jag förkastade genast iden. Det kändes som att det var under min värdighet. Jag har ju en fin examen i business administration och du vill att jag ska sälja fastigheter? Vad skulle mina kursare då tänka om mig?
Men nöden efter pengar, jag måste ju ha mat på bordet, fick mig att svälja min stolthet och under den första sommaren efter jag hade tagit min examen så jobbade jag vid den här mannens sida och lärde mig massor. Saker som jag aldrig hade kunnat lära mig någon annan stans. Samtidigt så växte mitt självförtroende snabbt.
Med hjälp av mina nya kunskaper och mitt stärkta självförtroende så köpte jag min första egna fastighet som en investering. Den andra, tredje osv följde snart. Resten är historia som man brukar säga.
För ett par år sedan så tog jag ut alla de där breven jag hade fått från de olika företagen från pärmen jag hade satt dem i och tog med dem till en bokbindare som fick sätta samman det hela med ett snyggt omslag. Stort på omslaget stod titeln: Robert Allens många misslyckanden.
Medan det finns miljontals exemplar av mina andra böcker världen över så finns det endast ett enda ex av denna. Och denna bok ser jag som en av mina mest värdefulla egendomar. Varför ser jag den som en så värdefull egendom? Jo därför att den ständigt påminner mig att från det som vart över efter mina misslyckanden växte min största framgång.
Var skulle jag befinna mig i dag om något av dessa stora företag hade anställt mig? Troligtvis hade jag varit kvar där än, levt ett helt ok liv och ständigt hoppas att företaget inte skulle få för sig att göra några nerskärningar så att jag vart av med mitt jobb.
Men eftersom jag inte fick något av dessa jobb så tvingades jag att börja leta på andra platser, inom andra områden. Att ta en väg som färre personer hade valt på förhand. Och vart har då denna väg tagit mig? Till ett liv av ekonomiskt oberoende. I dag tjänar jag mer och jobbar mindre än de flesta VDs på dessa företag.
Ibland besvaras inte böner genom att dörrar öppnas utan genom att de stängs. Det är inte förrän många år senare som du kan se hur dina misslyckanden tagit dig till andra framgångar. Du måste kunna se det positiva med alla misslyckanden. När du kan se det positiva med dessa misslyckanden så är de inte misslyckanden längre.
Jag gillade verkligen den här berättelsen och även resten av boken som jag varmt kan rekommendera till er. Efter att jag köpte min bok för några år sedan så har den dock kommit ut i ny utgåva med den fina titeln Second edition på så jag vet tyvärr inte om denna berättelse finns med även här. Men jag hoppas det. Ljudboken nedan tror jag är samma utgåva som jag har.
