Posts filed under 'Dagens Nyhet'
För några dagar sedan fanns det en debattartikel i Dagens Industri med titeln ”Sverige behöver fler mångmiljonärer” som jag inte haft tid att kommentera fören nu. Och vist håller jag med om titeln, Sverige behöver fler mångmiljonärer. Faktum är att jag tycker det är konstigt att inte fler människor har det som ett av sina seriösa mål här i livet att bli rika.
Jag menar att även om man troligtvis prioriterar andra saker högre än pengar, saker som vänner, familj, ha roligt, trygghet, frihet och mycket annat så är ju faktiskt pengar ofta en väg mot dessa saker.
En del av den fakta som presenteras där är mycket skrämmande. Som att om man inte räknade med bostaden så saknar åtta av tio svenskar ett eget sparkapital. Ser man till internationella jämförelser så har Svenskarna lägst förmögenheter av alla länder på ungefär samma BNP per capita-nivå. Snittsvensken har en nettoförmögenhet som är en sjättedel jämfört med genomsnittsitalienaren till exempel.
Han talar också en del om att andelen svenskar som kan leva på kapitalinkomster är skrämmande liten och han gör också jämförelser med pensionärer i andra länder som kanske inte har några enorma summor sparade men i alla fall tillräckligt för att den avkastningen de får kan ge dem lite extra guldkant på tillvaron.
Den största boven i dramat till att så få svenskar har en förmögenhet anser han vara våra oerhört höga skatter och han säger också att skatteuttaget i princip gör det omöjligt att jobba ihop en förmögenhet som går att leva på. I stället blir de flesta svenskar förmögna på tre sätt: bra husaffärer, lotterivinster eller arv.
Jag håller helt klart med om att de otroligt höga skatterna vi har i Sverige är en stor bov i dramat. Här är det ovanligt att under 50% av ens inkomst går till skatt och det är klart att när staten tar en så stor bit av kakan så blir det inte mycket över för oss som faktiskt har arbetat ihop pengarna att sedan spara.
Men jag håller inte med om att det är omöjligt, tvärt om skulle jag nog vilja säga att nästan alla svenskar faktiskt har en möjlighet att bli mångmiljonärer. Helt utan husaffärer, lotterivinster och arv. Naturligtvis är det kanske lite tuffare och svårare för oss, det tar lite längre tid. Men det är absolut möjligt.
Jag tänkte avsluta med ett citat ur texten:
”Ingen i Sverige driver tanken att man ska kunna bygga upp en förmögenhet som man sedan kan leva på.”
Vadå ingen? Det är ju just detta jag gjort i några års tid nu!
februari 11th, 2009
DN publicerade i går en del av en specialstudie gjord av ekonomie doktor Anders Parment och handlar om 80-talisterna vilka han studerat. Han skriver om de stora förändringar som är att vänta i samhället när 40-talisterna går i pension och 80-talisterna etablerar sig. 80-talisterna som vuxit upp med helt andra värderingar och beteenden.
De ser arbetet i första hand som självförverkligande, lojalitet ifrågasätts och individualismen växer. De har vuxit upp i ett samhälle som skiljer sig radikalt från det socialdemokratiska modellsamhälle som fortfarande präglar vårt sätt att tänka kring arbete och konsumtion.
Anders talar en hel del om hur företag och organisationer kan dra stor nytta av detta om de utvecklas och är proaktiva kan dra enorm nytta av medan de företag som står kvar och stampar i gamla spår kan få enormt stora problem.
I det här inlägget skulle jag kunna skriva om hur företagare måste tänka, agera, utveckla sig och så vidare för att till bästa sätt kunna lyckas i 80-talisternas värld. Men det tänkte jag inte göra, dels för att jag tycker att det är en liten nöt ni själva kan få grubbla över men också för att jag inte tar sådana här ”fakta” på allt för blodigt allvar.
Det är ju nämligen som så att jag tillhör denna generation av 80-talister så jag ska i stället ta och försöka svara på hur de olika påståendena stämmer in på mig.
De värdesätter gemenskap och trygghet, men navet finns inte vid arbetsplatsen utan i den egna kompetensen och i det sociala nätverket, där information och jobberbjudanden förmedlas.
Stämmer bra, gemenskap och trygghet är väldigt viktigt. Frågan är bara om det sista, trygghet, innebär samma sak för alla. Det sociala nätverket är betydligt viktigare än arbetsplatsen, däremot inte sagt att folk från arbetsplatsen inte kan ingå i det sociala nätverket.
De kommer efter Generation X och de ifrågasätter det som vi andra tar för givet: Generation Why.
Utan tvekan, jag är verkligen en sådan. Jag är inte nöjd med vårt samhälle i dag, jag vill förändra det. Men jag tror knappast att detta gäller alla i min generation.
Som studenter är de framåt, krävande och orädda. Den lite tillbakalutade och ironiska 70-taliststilen uppskattas inte längre.
Framåt, krävande och orädda håller jag med om i stor grad, i alla fall när det gäller de som är just studenter. Däremot när det gäller att ironi inte längre uppskattas så håller jag inte med alls. Jag skulle snarare säga att det är tvärt om, ironisk humor är nog minst 80% av all humor i min bekantskapskrets.
Vist, när man gick i grundskolan så förstod man kanske inte så mycket ironi, men jag mins mycket väl att när jag gick på gymnasiet så gjorde vi inte mycket annat än och satt och var ironiska hela dagarna i skolan bortsett från den tiden vi plugga, nästan alla humor var ironisk då.
Auktoriteter och statusmarkörer ifrågasätts och luckras upp.
Underbart!
Arbetet ses som en arena för självförverkligande, inte som plikt eller rättighet.
Så det ska vara ju. Men med ett stort undantag, man ska göra rätt för sig. Ett roligt och självförverkligande arbete är en möjlighet, inte en rättighet. Att du inte hittar ett jobb du älskar betyder inte att du i stället ska få slappa på bidrag från andras lön ett par års tid tills att du kanske, eventuellt, möjligtvis börjar att arbeta.
Snabb kommunikation, ökad transparens och utvecklade val- och informationsstrategier ger 80-talisterna mer insyn och större makt.
Utan tvekan, det håller jag med om helt, att vi är mer eller mindre uppvuxna med datorer och webben är en stor fördel för oss. Men jag tror inte att många 70-talister befinner sig långt efter direkt och 90-talisterna kommer vara ännu mer vana med det hela.
Förnuftstänkandet utmanas, det emotionella och immateriella vinner mark.
Absolut, i alla fall till en väldigt stor del. Men samtidigt har vi också som de flesta andra generationer alldeles för många som verkar helt avsakna förnuft.
Identitet, image och sociala nätverk styr agerande och konsumtion allt mer.
Ännu en sak som stämmer på det stora hela. Dock tror jag att detta till viss del är något som påverkar en mer som yngre än som äldre.
Lojaliteten sjunker och köpmönstren blir alltmer flexibla och svårfångade.
Varför skulle man vara trogen en viss produkt eller ett vist företag? Låter ju helt idiotiskt att bara köpa saker från företaget XXX för att dom är ”mitt” företag. Man köper av det företaget som erbjuder en mest värde för pengarna just nu.
Individualismen växer sig allt starkare. Det är upp till var och en att ta vara på de möjligheter som ges – sådant som ser bra ut på CV.
Perfekt! Detta ser jag som något mycket bra! Det säger ju sig självt att den som jobbar för något som verkligen kommer att gynna sig själv med största sannolikhet kommer att göra ett både hårdare och bättre jobb än någon som jobbar för något som inte kommer att gynna en själv.
Allt detta utmanar den förnuftskultur som håller ett hårt tag om 40- och 50-talister – man ska konsumera måttligt och vårda sina grejer – men de har själva varit med och skapat detta nya samhälle.
Konsumera måttligt och vårda sina grejer är exakt det jag predikar. Kanske finns en liten 40- och 50-talist i mig.
I den materiella välfärden har 80-talisterna blivit kräsna. Det tar de med sig ut i arbetslivet. Där blir man krävande, men också ambitiös och kreativ – om rätt förutsättningar ges.
Stämmer bra in på mig.
En arbetsgivare är utbytbar, precis som en utbildningsplats eller ett telefonbolag. Konkurrens och nya arbetssätt ses som stimulerande och man tar själv kommandot i en värld fylld av möjligheter och karriärvägar.
Stämmer exakt in på mig och många jag känner. Det är ju just detta som är den stora fördelen med konkurrens, den ger mig och dig en bättra vardag. Den gör de tjänster och produkter du köper antingen billigare, bättre eller både och. Och varför skulle man vara trogen en arbetsgivare? Varför gå runt och gnälla på en arbetsplats där man inte trivs eller där arbetsgivaren behandlar en dåligt? Varför strejka och få upp lönen 50 kr när man kan byta arbetsgivare och få upp lönen 5 000 kr?
90-talets medarbetarskapslitteratur, där medarbetaren ses som en underskattad resurs som hålls tillbaka av trycket från chefer, hierarkier och avkastningskrav, blir plötsligt inaktuell.
Verkligen, min uppfattning av oss anställda är exakt tvärt om. Cheferna uppskattar oss, de vill ha kvar oss, de uppmuntrar oss och de ger oss oftast vettiga löner och förmåner.
Särskilt några typer av organisationer behöver tänka över hur de bemöter 80-talisterna. Politiska partier har tappat medlemmar och har anledning att ifrågasätta krav på mångårig politiskt aktivitet för att få inflytande.
Här håller jag verkligen med. Alla mina närmaste vänner röstar i varje val och har i alla fall ett litet intresse för politik och vilka som styr Sverige. Men ändå så har ingen av dem någonsin varit med i tex ett politiskt ungdomsförbund eller engagerat sig det minsta i den vanliga partipolitiken..
80-talisterna är ambivalenta i svåra politiska frågor och vill inte företräda åsikter de inte delar.
Vet inte riktigt hur det är med andra men stämmer bra på mig.
Universitet har en del medarbetare som är negativt inställda till 80-talister. Men studenttillströmningen är osäker och konkurrenssituationen ger anledning att – med bibehållna akademiska krav – se studenten kanske inte som en kund men som nödvändig för långsiktig överlevnad.
Personligen så anser jag att Universitets medarbetare har all anledning att vara negativt inställda till 80-talister, åtminstone den senare halvan som verkligen drabbades till max av flummskolan och de stora nedskärningarna. De undersökningar som görs med jämna mellanrum med hjälp av bla nationella prov visar tex att de som fick i årskurs åtta 2003 befann sig på ungefär samma nivå som den som gick i årskurs sju 1995 och när det gällde matematiken så befann sig dessa ännu sämre.
Nu är ju både den som gick i årskurs åtta 1995 och den som gick i årskurs åtta 2003 födda på 80-talet så det visar vilken enorm negativ utveckling som skett inom skolvärlden på så kort tid. Nu kanske ni förstår varför jag anser att Universitetens medarbetare har all anledning till att vara negativt inställda till många 80-talister.
Kyrkor oroas av ungdomars svaga engagemang, ibland utan att reflektera över den explosion av fritidsaktiviteter som har ägt rum.
Till att börja med så är många 80-talister inte troende alls. Men dom har helt rätt i att kyrkan säkert kan vinna mycket på att bli mer ett ”roligt ställe att hänga på, där det alltid händer saker”. Om kyrkan vart något ungdomar förknippade med något roligt och inte något gammalt, förlegat och tråkigt så skulle dom nog också uppleva ett betydligt större engagemang.
Revisions- och advokatbyråer ger en bra livsinkomst, men man måste först jobba hårt för en relativt låg lön under många år – så länge orkar 80-talisterna inte vänta: 88 procent av dem är tveksamma till partnerägda organisationer.
Nja, själv har jag aldrig haft något intresse för dessa jobb även om jag säkert skulle uppskatta att läsa lite privatjuridik på universitet, det skulle man nog ha nytta av i sitt vanliga liv. Men jag vet inte riktigt om detta har något med att vara 80-talist att göra, en av mina kusiner är färdigutbildad jurist och en annan av mina kusiner håller på att läsa till det nu, och bägge är födda på 80-talet.
Liknande förändringar sker i andra länder. Unikt för Sverige är uppbrottet från den konsensusanda där staten gör livskritiska val åt medborgaren.
Detta är något som jag tror är otroligt viktigt för både Sverige och alla som bor här. Vem vet bäst vilka val som är bäst för dig, du själv eller staten? För mig är valet enkelt, staten kan aldrig veta vad som är bäst för mig, staten kan möjligtvis vid några enstaka tillfällen träffa hyfsat rätt med chansningar.
För Sveriges framtida konkurrenskraft måste 80-talisternas potential utnyttjas. Den som hinner först har som vanligt en fördel.
Detta är knappast något som har med 80-talet att göra? Det säger ju sig självt att samma sak gäller för varje ny generation som kommer.
Läs artikeln:
80-talister kräsna och krävande
januari 29th, 2008
För lite mer än ett halvår sedan så publicerade jag ett inlägg med titeln ”Den som tjänar mest betalar mest”. Här återger jag en historia som handlar om ett gäng vänner som regelbundet åt middag tillsammans på en restaurang och hade valt att betala för maten på samma sätt som vi betalar skatter. Dvs den som tjänar mest betalar mest medan vissa inte behövde betala något.
I dagens DN, under ledare, så återger de en nästan identisk berättelse: ”Sedelärande historia om eländet med skattelättnader”. De skriver dock att de har förenklat berättelsen vilket kan förklara skillnaderna.
När jag publicerade den i min blogg så var det en läsare som hade skickat in den till mig, det är alltså ingen berättelse som jag själv kommit på eller tar kredit för (något som jag också tydligt talade om när jag publicerade den). Så jag är heller inte på något vis sur för att DN publicerar berättelsen, de har lika mycket (eller lite) rätt till att citera den som jag hade.
Även för DN så är det ett läsartips som legat till grund för deras version av berättelsen. Dvs det är inte deras ledarskribent som tar åt sig äran för berättelsen utan det är en läsare som skickat in den.
Så en tanke från min sida är att med tanke på hur stor min blogg är, har ju haft runt en 80 000 besökare sedan jag publicerade det inlägget så finns det nog en liten chans att personen som skickade in berättelsen till DN har hittat den här. 
Länkar:
DN – Sedelärande historia om eländet med skattelättnader
Min blogg – Den som tjänar mest betalar mest
september 25th, 2007
Läste i dag en artikel på aftonbladet.se som jag tycke var lite småmysig. Den handlar om att Borgholms Elverk 1921 sålde ut 416 aktier i företaget vilka köptes upp av främst ortsbor. Det nominella värdet var 100 kr och en stor del av pengarna som företaget fick in användes till att bygga ett nytt och vackert hus som i dag är bolagets kontor.
Inget konstigt med detta kan man tycka och det hade det heller inte varit om det inte varit som så att de flesta aktierna löstes in på 70-talet men 23 aktier köpta av totalt 12 olika personer löstes aldrig in.
Borgholms Energi som företaget numer heter efterlyser nu de tolv aktieägarna för att kunna köpa tillbaka de sista aktierna. Det finns dock en stor skillnad mot när aktierna såldes, i dag har företaget en omsättning på 200 miljoner kronor och de saknade 23 aktierna är tillsammans värda flera miljoner.
Joakim Dillner, 46, från Lund tror att det är ett skämt när Aftonbladet berättar att hans morfar på 20-talet köpte en aktie som nu kan ge barnbarnen en rejäl slant.
–Vad ska jag tro? Är detta dolda kameran? undrar han. Men är det sant är det ju helt osannolikt.
Jag kan inte direkt påstår att jag vare sig blir särskilt sentimental eller upprymd av att massa människor kommer att få en massa pengar när jag läser artikeln. Vist är det kul för dem, absolut! Men det är inte därför jag skriver det här inlägget. Anledningen till inlägget är i stället för att som så många gånger tidigare visa på att det lönar att investera sina pengar! Gör du inte det i dag så måste du börja! Hur mycket eller lite du än tjänar.
Naturligtvis kan du aldrig räkna med att göra en affär som Borgholms Energi, det kan till och med hända att någon av dina investeringar går åt helvete och om 10 år inte är värda ens 10% mot vad pengarna du investerade är värda i dag. Men jag är helt övertygad om att man alltid bör spara och investera en del av de pengar man tjänar.
Länk till artikeln:
Vilket miljonklipp
september 9th, 2007
Eller kanske inte men det känns i alla fall som att saker och ting här i landet är på väg åt rätt håll, det går bättre och bättre. Ekonomistyrverket (ESV) presenterade i dag en ny prognos som både DN och DI skrivit artiklar om i dag.
Överskottet i statens budget beräknas bli 92 miljarder kronor i år, vilket motsvarar tre procent av BNP. Rensat från engångseffekter blir det 70 miljarder kronor – det största underliggande överskottet i modern tid.
Statsskulden sjunker till en nivå som inte har varit så låg sedan slutet av 1970-talet.
Sammanlagt för åren 2007-10 väntas överskotten summera till 330 miljarder kronor, samtidigt som statsskulden minskar från 37 till under 25 procent av BNP.
Pengar finns det för tillfället gott om: marginalen till statens utgiftstak beräknas nu till 32 miljarder kronor under 2007 och 29 miljarder kronor under 2008
Vi ser nu att det förbättrade arbetsmarknadsläget får effekt både genom högre skatteinkomster och lägre utgifter. Dessutom gör budgetöverskotten i sig att utgifterna för statsskuldsräntor i stort sett ligger stilla trots att marknadsräntorna stiger”, kommenterar Yvonne Gustafsson, generaldirektör på ESV.
Att statens överskott är det största i modern tid och att statsskulden sjunker till en sån låg nivå som den inte varit på sedan 70-talet är förståss otroligt bra. Som jag skrev tidigare, det känns som att vi är på väg åt rätt håll.
Dock finns det fortfarande mycket kvar att göra med tanke på att det fortfarande finns över 1 miljon människor i Sverige som lever på bidrag, vi har en skola som inte kan mäta sig i konkurrensen med andra länder, vi har en sjukvård där folk dör i vårdköer, våra äldre får med lite tur komma ut någon gång i veckan, företagen har alldeles för dåliga villkor, den som väljer att spara sina pengar i stället för att slösa bort dem straffas etc etc.
Men återigen, även om det finns otroligt mycket kvar som behöver bättra så känns det som att vi i alla fall är på väg åt rätt håll.
Länkar:
DN
DI
SCB
augusti 31st, 2007
Som jag tidigare skrivit om i den här bloggen så har jag ett intresse för domännamn och investerar sedan några år tillbaka i en domännamnsportfölj. I går så publicerade Dagens Industri en artikel om detta som jag tyckte var lite intressant. Nedan följer en kort sammanfattning av de enligt mig viktigaste och intressantaste sakerna:
Artikeln handlar om att handeln med domännamn omsätter upp till 100 miljoner kronor enbart i Sverige. Ett enda domännamn kan inbringa 600.000 kronor och snittpriserna stiger stadigt.
Antalet privatpersoner som äger fler än 100 domäner har fyrfaldigats på ett år och många köper i spekulationssyfte”, säger Malin Westlund, kommunikationsansvarig på .SE, till di.se.
Den största officiella handelsplatsen för domäner i Sverige är Missdomain som ägs av PMG Media Group AB i Uppsala. Företaget sålde förra året en .se-domän för 600.000 kronor och vd Emil Paulsson ser allt fler försäljningar till toppriser. På världens största handelsplats för domännamn, tyska Sedo, är de svenska domännamnen dyrare. Snittpriset låg förra året på över 20.000 kronor.
De värdefullaste domänerna är korta enstaviga ord som beskriver en bransch, produkt eller tjänst. Hus.se är ett bra exempel. Den domänen såldes för 400.000 kronor. Mode.se gick för 280 000 kronor.
Statistiken över försäljningspriserna är bristfällig. Flera bedömare som di.se har talat med uppger att majoriteten av handeln sker utanför de officiella marknadsplatserna. Amerikanska DN Journal är dock en användbar källa.
Många domäner säljs över annons- och auktionssajter som Blocket och Eniro. På Webmasters Network säljer ett antal it-proffs sina domäner och i deras chattforum finns mer information att hämta.
Som all oreglerad verksamhet lockar även domänhandeln till sig oseriösa aktörer. Ombudsföreningen är en branschförening för företag som tillhandahåller registrering av domäner. De försöker stoppa de ligor som använder domäner för att hota och lura företagare på pengar.
”Eftersom kunskapen om domäner fortfarande är låg hos många företagare blir en del utsatta för försök till bedrägerier. Det är de gamla annonsskojarna som registrerar domäner och hotar med att använda dem på ett sätt som kan skada ett företags varumärke”, säger Jonathan Sulo.
Ombudsföreningen försöker tillsammans med .se se till att stävja missbruk och att domännamnsregisteringen är ren. Samtliga aktörer ser en tydlig ökning av aktiviteten och antalet aktörer i branschen. PMG Media Group är försiktigt optimistisk inför tanken att genomföra en nyemission för att expandera utomlands.
”Vi vill gärna stärka vår position och dra nytta av att det är vind i seglen just nu” säger Emil Paulsson.
Länk till hela artikeln:
Svenska domäner en mångmiljonindustri
augusti 7th, 2007
Sitter just och läser lite nyheter på webben och blev genast intresserad av en artikel på DN. En ny undersökning har just presenterats och den visar att Sverige har Nordens mest missnöjda småföretagare.
I undersökningen, som genomförts av norska Sentio research, har cirka 2.800 företagare i hela Norden betygsatt det generella företagsklimatet i sitt land på en skala från 1 till 10. Gruppen svenska småföretagare med 1-5 anställda står för det lägsta genomsnittliga betyget, 5,8 på skalan.
- Det här bekräftar bilden av att det svenska systemet främst gynnar stora företag. Nytt är att Sverige ligger efter samtliga andra länder i Norden, säger Anna-Stina Nordmark Nilsson.
Undersökningen visar även att Finland har Nordens mest nöjda företagare, alla kategorier.
- Vi vet inte varför synen är mer positiv i Finland. En sak är att den allmänna skattenivån är lägre där. Men vi ska följa upp detta mer i detalj under hösten, säger Anna-Stina Nordmark Nilsson.
Hon menar att småföretagarnas entusiasm för den nya regeringen minskat sedan höstens riksdagsval. Enligt en Sifoundersökning som genomfördes i oktober 2006 hade 68 procent av företagarna förtroende för regeringens företagarpolitik. I februari i år var motsvarande siffra 59 procent.
Hur utvecklingen varit sedan dess är osäkert, men Nordmark Nilsson tror att småföretagarnas förtroende för regeringen fortsatt att minska.
- Jag tror många av våra medlemmar tycker att det går för långsamt. De ogillar exempelvis att regeringen inte tagit ställning när det gäller arbetsrätten, säger hon.
Enligt Anna-Stina Nordmark Nilsson är Företagarnas medlemmar positiva till följande av regeringens åtgärder:
Den sänkta skatten på arbetsinkomster.
De mer liberala reglerna för tidsbegränsad anställning.
Slopandet av förmögenhetsskatten.
Lindringarna i reglerna för fåmansbolag.
Hon menar att medlemmarna nu hoppas på:
En liberalisering av arbetsrätten.
En liberalisering av turordningsreglerna.
Generellt sänkta arbetsgivaravgifter.
Ett inträde i eurosamarbetet.
Ett mer företagsvänligt trygghetssystem.
Till att börja med vill jag säga som så här, förr i tiden jobbade nästan alla svenskar på stora kolosser till företag. Detta är något som börjat ändras ordentligt på de senaste 20 – 30 åren. Alla mins väl hur det var på 90-talet när man var och varannan dag hörde om stora företag som avskedade 500 – 5 000 personer i en sväng. Många flyttade mycket av sin produktion till andra länder etc etc. Själv är jag helt övertygad om att Sveriges framtid inte ligger hos jätteföretag med 100 000 anställda utan i småföretag med 1 – 50 personer anställda. Att ha ett klimat i landet som uppmuntrar till företagande och är gynnsamt, särskilt för små företag tror jag är ett måste för framtiden.
Jag skulle gärna se att LAS togs bort för ett system mer likt Danmarks flexsecurity. Läs mer om flexsecurity vs vårt svenska system här:
Danmark som föredöme
Läs hela artikeln på:
Småföretagare mer kritiska till regeringen
juli 31st, 2007
Previous Posts
